Filmen Hajen till trots så kunde jag inte somna i går kväll så jag fick en insomningstablett. Vaknade efter 3 timmar, med fruktansvärda smärtor. Ont överallt, men egentligen... var?? I ryggen, höften, benet, men framför allt i foten. Tårna bränner som eld, och rör jag dem gör det ännu ondare, hur det nu är möjligt. Jag får en smärtstillande spruta och det lugnar sig lite, men blir inte bra. Behöver kunna byta ställning, men det är inte lätt och jag får inte ligga på sidan. Tydligen har olika läkare olika filosofier om när man får ligga på sidan. Sköterskan säger "Jaha, är han din läkare, ja då får du inte ligga på sidan än." Dåsar mig genom efternatten fram till morgonen. Ont, ont, ont.
Efter frukost och ännu mer smärtlindring lättar dock smärtan litegrann och jag kan ta en liten tupplur. Jag är nu motiverad till att komma upp mer, för allt måste vara bättre än att vara i sängen. Blodtrycket är lite högre nu.
Mitt sår läggs om eftersom det blödit så mycket. Det ser väldigt rent och fint ut, och är ihopnitat med häftklamrar. Sen tar jag mig till duschen med hjälp av gåstolen. Härligt att få tvätta av sig lite.
God lunch - igen. Majskyckling och ungsstekta rotfrukter. Vit örtsås till det.
Efter lunch gör jag med hjälp av en sköterska nya försök att komma upp och gå. Det är svårt. Det gör så fruktansvärt ont. Kan inte komma i och ur sängen själv. Väl på golvet känns benet som om det är 10 cm för långt, och lårbenet känns som om det var gjort av skumgummi som var fäst direkt i ryggraden. Vassa smärtor vid belastning. Får mer smärtlindrande och vänta på att det ska verka.
Vid 14-tiden kommer min kära familj! Härligt med lite besök och färska dagstidningar i mängd. Och tack vare den utökade smärtlindringen förut lyckas jag komma upp och kan gå min första lilla promenad utanför rummet tillsammans med dem.
Tårna fortsätter att besvära. När jag rör dem smäller det i dem, precis som man föreställer sig forna tiders aga - när lärarna slog barnen på fingrarna med en linjal när de var olydiga. Och är jag stilla för länge får jag ont. Och rör jag mig för mycket får jag ännu mer ont. Ont hur jag än gör. Att ligga ner och vifta lite försiktigt är det bästa. Men för det mig framåt?
Jag hör hur alla andra duktiga patienter är ute och går i korridoren utanför. Isättningar och glapp i kryckkäppar. Mina står vid fotändan och blänger.
Ska få sova på sidan i natt i alla fall. Har fått en ny sorts kudde som ska underlätta det.
Och på kvällen lyckas jag för allra första gången ta mig i sängen själv. Långt ifrån en rolig övning, men det gick.
Och så får jag lära mig att ta en spruta mot blodpropp själv. Man tar den i magen, ungefär som en diabetiker gör gissar jag. Inte så trevligt, men det går såklart bra.
Oroar mig en del för benlängden. När jag drar upp knäna ser det ut som om vänster lårben är 2 cm längre än höger. Förut var det tvärtom. Men jag vet inte, jag är inte i skick att bedöma om jag sitter rakt när jag gör denna ovetenskapliga mätning.
Tittar på Filip och Fredrik och somnar sedan med hjälp av insomningstablett. Vaknar igen vid 2-tiden på natten med fruktansvärda smärtor. Tårna i vänster fot brinner. Ny smärtstillande spruta. Försöker ligga på sidan, det hjälper inte, det går inte.
Jag klarar inte av det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar