Natten som gick var den andra natten sedan jag kom hem efter operationen. Den passerade utan alltför mycket besvär. Min höft beter sig nu nog lite mer som en opererad höftled ska! Foten är mycket bättre också. Ytkänseln är någorlunda med för det mesta, det är bara när jag stelnar till som den försvinner och då kan det göra lite ont, men inte alls som förut.
Jag har som sagt min "hemhjälp" här nu, en anhörig som rest hit för att hjälpa mig när familjen är ute på sitt. Det är väldigt skönt. Men jag blir snabbt bättre! Några landvinningar:
- Duschat själv hemma! Lite trickigt dock - jag undrar om mitt duschrum verkligen lever upp till byggnormen? Och jag använde duschpallen. Jag kan faktiskt inte stå på ett ben.
- Klä på och av mig själv! Vanliga strumpor går bra med hjälp av griptången och högerfoten, dock inte nylonstrumpor. Men varför ska jag ha sådana?
- Stoppa in mobilladdaren i väggurtaget! Starka högertår är bra att ha!
- Ta på och av skor utrustade med resårsnören.
- Gå utomhus ett halvt kvarter och forcerat några trappsteg både uppåt och nedåt i samband med det. Får dock inte upp porten mot gatan själv. Inte en chans. Men det var helt underbart att känna lite vind i håret, och trots att det verkligen gick urdåligt att gå, så anade jag kanske lite av den kommande vårens och sommarens promenader...
Jag kan fortfarande inte ta ett enda steg utan två kryckor. Sjukgymnasterna var noga med att förklara att kryckorna var till för balansen, inte för att stödja på - tyngden ska ligga jämt fördelade på benen. Men det är inte möjligt för mig. Det gör för ont.
Och min hjärna är inte på plats än. Jag har fått några trevande kontaktförsök i jobbfrågor, men jag känner att jag inte är tillräckligt skärpt än för att kunna ta ansvar för någon åsikt eller synpunkt på någonting ännu.
Jag skulle också behöva boka tid hos en sjukgymnast, men också det känns oöverstigligt idag. Jag måste få skjuta upp det också. Till på måndag, säger vi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar