The formulae of everyday

4 veckor och 1 dag efter operationen

Nu har det snart gått en månad efter operationen. Jag kan konstatera att jag innan operationen hade helt felaktiga förväntningar om hur det skulle vara och hur jag skulle må efteråt. Jag förstod naturligtvis att det var en stor operation jag skulle genomgå, men alla runt omkring talade bara om hur lätt och bra allting skulle bli. Att jag snabbt skulle kunna vara tillbaka till jobbet och att jag skulle jubla över att snabbt bli smärtfri.

Kanske har jag haft det tuffare än andra. Eller så är jag känsligare än andra. Eller så är en höftledsoperation en ganska jobbig sak att gå igenom. En möjlig teori är att de som gör en höftledsoperation oftast är 20 till 30 eller till och med 40 år äldre än vad jag är. De tillhör en generation som inte klagar på samma sätt som min generation som helst vill ha ett mirakelpiller mot varje motgång. Jag vet inte.

Men nu, en månad efter operationen är i alla fall status följande:

• Jag går helst med två kryckor. En krycka kan gå bra inomhus, om jag behöver vänsterhanden till något. Utan krycka kan jag inte ta ett enda steg. Det gör inte längre ont att belasta, men det går liksom inte. Benet bär inte. Det här gör att jag inte klarar mig själv utan är helt beroende av andra. Jag kan t ex inte handla och få hem mat.
• Jag har nyligen slutat med smärtlindrande mediciner.
• Eftersom jag inte har ont längre så sover jag ganska bra. Jag ligger på rygg eller på den icke opererade sidan. Jag kan absolut inte sova på den opererade sidan. Det är allt för svullet så det känns som om man ligger och balanserar på en öm kudde. Förr sov jag mycket på mage - det gör jag inte nu eftersom jag får ont i ryggen av det. Det känns också lite besvärligt att ta sig ur det läget. Jag har ju också fått känselbortfall på ovansidan av tårna som gör att det känns konstigt när jag ligger på mage.
• Operationssåret har äntligen slutat vätska sig. Det är nu läkt. Jag längtar så efter att kunna gå och simma...!!!
• Att klä på sig själv går bra om man bara väljer rätt strumpor och skor. Trånga strumpor kan jag inte få på mig själv och jag skulle inte kunna knyta ett par skor. Jag når inte ner ordentligt helt enkelt.
• Igår var första gången jag gick en längre sträcka - en kilometer blev det faktiskt, fast det var lite för långt. Det besvärliga vinterväglaget har gjort att jag övat för lite på att gå utomhus. Att gå gör mig väldigt trött, men om jag då får sitta, eller ännu hellre ligga en stund, så är jag snart okej igen.
• Jag använder inga förhöjningskuddar och behöver ingen höjd toasits längre. Jag kan ta mig ur vilken soffa som helst tack vare ett starkt högerben. En saccosäck skulle jag dock inte ge mig in på!
• Korta pass ska det vara. Sitta går bra - men inte för länge. Gå - korta sträckor. Stå - mycket korta stunder. Att laga mat är besvärligt, det blir för länge att stå. Ligga - det bästa!

Jag har varit heltidssjukskriven denna första månad, och allt annat hade varit otänkbart, men på måndag, en månad efter operationen, har jag tänkt börja jobba några timmar hemifrån då och då. I samma veva drar också sjukgymnastiken igång på riktigt. Jag känner att jag är på väg ifrån en sjukperiod in i någon slags vardag och liv igen.