6 veckor och 1 dag efter operationen
Min sjukgymnast ville att jag skulle lägga bort kryckorna inomhus, men vi fick backa på det. Jag fick ont av haltandet, och använder nu en krycka inomhus igen.
Men jag har tränat mycket den här veckan. Två gånger styrketräning i gym hos sjukgymnasten, och så har jag simmat. Sist provade jag även bröstsim. Det var läskigt - benet känns helt sladdrigt, och fort går det inte. Men det gör inte ont, och det känns inte farligt. Det är nog ingen risk att det går ur led eller något sådant. Så nu ska jag börja med lite bröstsim också mellan varven.
Och idag kände jag för första gången vilka muskler jag saknar när jag inte klarar att gå utan kryckor. Vilket jag gissar betyder att jag börjat bygga upp de musklerna så pass att jag nu i alla fall kan känna att de existerar! Och det är på utsidan av låret, de muskler som skadades vid själva operationen. När jag går spänner det nu väldigt där, samtidigt som jag börjat halta något lite mindre. Så jag ska verkligen försöka träna dessa muskler så mycket jag kan.
Jag loggade in hos Försäkringskassan idag, och kunde se att de har en utbetalning till mig nu på måndag. Jag blev glad förstås, jag har låga förväntningar på dem efter allt man läst och hört. Jag bad dem även kontakta mig angående vad som behövs för att jag ska kunna få taxiresor till jobbet. Jag har en ganska knölig resväg till jobbet, och det vore synd att behöva ta all kraft man har till den, i stället för att använda den till mer riktad träning som gör mig starkare, och inte bara bryter ner.
Jag har mailkontakt med en annan höftprotesopererad, och idag enades vi om att det besvärligaste med operationen har varit den mentala biten. Första månaden var allt annat än lätt. Vi har varit trötta och ledsna och slitna. Komplikationer gör det ju inte lättare. Och när det gäller den mentala biten är det ingen som varnat mig i alla fall. Man pratar mest om slutresultatet - att man blir smärtfri och får sitt liv tillbaka. Succé. Men det kommer sen. Hoppas jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Nej , just detta med hur man mår psykiskt efteråt,hur tungt det kan vara,det får man aldrig höra eller läsa om ! För mej var det hemskt,operationen i sig var överkomlig,ngtsånär som jag trott,men ... Just det tycker jag är det bästa med din blogg ,att du lyfter fram det ! Personligen fick jag en chock över hur jag mådde efteråt,jag kände inte igen mig själv längre.
SvaraRadera/Carina
För mig har det såklart varit tungt och jobbigt efter operationen men ändå så mycket bättre än innan. Senaste halvåret har jag varit otroligt deppig, dels av den konstanta värken dels av att inte kunna åstadkomma något. Hela tiden blev jag ju bara sämre. Efter operationen känns det ändå som spiralen vänt uppåt.
SvaraRaderaDen 14 jan var det 6 månader seda jag opererade min höft. Detta var för mej en glädjens dag!! Visst var det saker som man inte var beredd på som man upplevde efteråt. Nu efteråt vet jag hur dålig jag var innan operationen. På något sätt lärde jag mej leva med denna smärta fast jag egentligen inte gjorde det. Jag har inte har haft några komplikationer och mår så bra idag.Visst livet är inte alltid lätt - men vem har sagt att det ska vara det. Det jag kan säga dej är att det blir bara bättre å bättre. Att träna betyder mycke. Ibland tappar man sugen men tänk framåt. Man blir aldrig lika bra som innan problemen med höften börjad men för min del är ett liv utan denna ständiga smärta det som är målet - inte att springa Tjejmilen el något liknande för det har jag aldrig haft en tanke på att göra tidigare så varför nu? Önskar dej lycka till med träning osv. Livet blir vad du gör det till!
SvaraRadera