måndag 8 mars 2010

I was walking with a ghost

3 månader efter operationen

Idag var första gången som jag tog mig till kontoret på egen hand efter operationen. 0,8 km promenad till stationen, och efter resan 1,2 km promenad till kontoret.

Jag gick som en kung! Så jämnt och fint! Det kändes härligt. Här i kommunen där jag bor var det hyfsat snöröjt på vägar och trottoarer. I kommunen där jag klev av tåget var det ordentligt sandat och fint, men sedan går jag över gränsen till ytterligare en annan kommun - och där fanns inte tillstymmelse till halkbekämpning. Jag minns med fasa infernot på ortopedakuten dagen före julaftonen, och går mycket försiktigt.

Det värsta med att gå utan krycka nu är nästan att det inte syns att jag fortfarande är ostadig. Jag krockar hela tiden. För att fungera i trängsel ska människan vara smidig, och galant parera i sidled för att inte stöta emot. Jag kan inte det. Och en person i en parkerad bil slog upp bildörren precis framför mig där jag kom gående. Jag hann tänka "ska jag bromsa eller försöka gå ut åt sidan?" men jag hann inte riktigt göra något av det i tid så att det kändes som om jag fick till ett socialt accepterat avstånd. Pinsamt!

Väl framme vid kontoret hade jag valt gångvägen på baksidan. Problemet var bara att all snö som fallit över parkeringen denna vintern låg i en stor hög där en upptrampad stig ledde ner till entrén. Och där skulle jag ta mig ner! Som tur var kom en kollega samtidigt och kunde ge mig en hjälpande hand. Hem fick jag gå en omväg.

Jag gick lite tidigare från jobbet för att hinna gå på sjukgymnastik idag. Men när jag kom hem var jag så trött i alla gåmuskler att det kändes helt uteslutet. Jag kanske borde ha pressat mig själv och gått dit i alla fall. Men 4 km promenad är väl också en slags träning, i alla fall i den situation jag befinner mig i nu.

2 kommentarer:

  1. jag känner precis igen mig! imorse skulle jag på återbesök och åkte t bana o buss i rusningstrafik - ojoj! himla svårt att parera med bena när folk skulle av som satt bredvid en m.m. men återbesöket gick bra och på väg hem(stor)handlade jag mat för första gången själv sen op :)

    vad skönt att du känner att det går så bra att gå annars, jag går utan båda kryckorna nu, ute måste jag fortf koncentera mig och tänka på att spänna mage och rumpa. /hanna

    SvaraRadera
  2. Mmm, djup koncentration gäller utomhus! =)

    Idag har jag tyvärr haltat en del. Jag orkade inte riktigt med gårdagens insats.

    SvaraRadera