3 måndader och 3 veckor efter operationen
Dagarna går. Jag tränar, försöker vara snäll mot höften, och har ont. Känns lite som om den delen av protesen som går ner i lårbenet håller på att spräcka det. Jag inser att det inte är så, och är inte orolig, utan strävar vidare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Den känslan, att lårbenet ska spricka, känner jag igen. För mig är den tydligast när jag ligger på opsidan.
SvaraRaderaLäser kommentarerna på dina inlägg (sista 4..) Och jag inser plötsligt att er "läkningsprosess" e ganska lika..och att det faktist är min som skiljer sig ur mängden.
SvaraRaderakanske det beror på protes typen? För jag e i skrämmande bra skick. Ingen smärta, tränar på gymmet (ganska tunga vikter redan)..har tom spelat innebandy. Å jag har inte hittat nåt jag inte kan göra ännu.
Jag hade ju bokstavligen 8 veckor av helvete efter operationen-och ingen belastning alls var ju tillåten (pga protestypen), och jag minns det som den värsta tiden i mitt liv. Det är bara 2 månader sen dess-å jag e här redan.
Antingen har jag nån dunder kropp som läkt i super fart, eller så var min ortoped från himmlen, eller så e protes valet det som avgjort. Å jag har ju verkligen inte varit optimistisk under dom där 8 veckorna efter op. Var en mardröm som klagade på allt, och önskade jag aldrig hade opererat mig. Så det är inte bara min optimism som talar heller.
Men märkligt är det..
/Johanna