måndag 3 maj 2010

& you're feeling something that seems like real pain

5 månader efter operationen

Det har skett ett misstag. Det opererades inte in en höftledsprotes i mitt vänstra lårben den 4:e december 2009, det var en bajonett som sattes in.

För varje steg jag tar smärtar det ner i benet. Idag var det värre än någonsin. Just idag hade jag tid hos sjukgymnasten också - den tid som jag hoppades skulle bli den sista hos henne. Jag kunde knappt stödja på benet när jag haltade dit.

Jag har inte tränat alls på sjukgymnastmottagningen under de senaste veckorna utan gått på vanligt gym. Jag har sanning att säga tränat mest kondition, men försökt göra styrkeövningar som påminner om dem jag gör på sjukgymnastiken. Jag har också blivit väldigt mycket starkare i lårets fram- och baksida. De särskilda "gå-musklerna" har det dock inte hänt så värst mycket med. Jag har ju inte heller gått så mycket, så någon naturlig träning för dem har det heller inte blivit.

Min sjukgymnast stod handfallen inför mina besvär. Jag ska försöka få tag i ortopeden i morgon, och hon ville invänta hans bedömning innan hon gör så mycket mer.

Utöver smärtan i lårbenet känns leden också svullen. Sjukgymnasten tror fortfarande att det beror på min svaghet i muskulaturen. Att jag viker fram och belastar leden fel, vilket leder till att det blir irriterat runt omkring. Jag har inte heller en "slät" rörelse i leden när jag går i en trappa. Det knixar till, som om det var ett hack i ledkapseln. Men jag ska fortsätta träna... Och stå på mitt onda ben och spänna gåmusklerna så fort jag står upp. Grattis till mig själv på 5-månadersdagen efter operationen.

5 kommentarer:

  1. Nu säger jag "h-e" också. Hoppas du får kontakt NU så att du kan få besked om vad som är på gång! Jag har beställt tid hos akupressör idag för att få hjälp med min baksida rumpa och ljumsksmärta när jag lyfter benet upp i bilen och när jag flyttar foten från broms till gas. Jag har inte gått på sjukgymnastiken på 1,5 vecka nu - stress på jobbet. Försöker gå lite mer. Fick ett uttryck av min granne som sa "trampa igenom steget", jag fegar med benet och belastar det inte fullt ut när jag står still tex. Jag böjer det lite lite men nu försöker jag stå fullt ut på båda benen och gå "hela steget igenom" från rumpa till fot och inte värna/försöka undvika
    det onda. Lugnt och fint - ibland känns det som strutting - ibland gör det bara ont. 4 månader den 7 maj. /monika

    SvaraRadera
  2. hej opree, Tänker inte säga, kämpa på. Inte heller att det ordnar sig, för det är för undflyende. Hoppas bara sjukvårdsfolket omkring dig ordnar så att du slipper få det mer besvärligt än du har det. med bästa hälsningar.

    SvaraRadera
  3. Låt oss veta hur det går. Tänker på dig!

    SvaraRadera
  4. det var länge sen jag var inne och läste din och annas bloggar men vad ledsen jag blir för din skull när jag läser det här nu, vad du har fått kämpa! jag hoppas att du snart får rätt hjälp med dina besvär så att det snabbt blir bättre! /22 åringen Hanna, 4 mån 11/5.

    SvaraRadera
  5. Tack allihop för er omtanke! Den värmer mig!

    SvaraRadera