8 månader efter operationen
Tänk vad tiden går. Nu är jag inte nyopererad längre. Visst syns ärret, men tack vare lite solbränna runt omkring så är det inte särskilt framträdande längre.
Riktigt bra är det inte. Den där protesspetsen, som inte vuxit fast i lårbenet som den ska, gör sig fortfarande påmind emellanåt. Men nu finns det dagar då jag inte har ont. Men jag är fortfarande begränsad. Går jag mer än 5 km en dag, eller gör någon slags för lårbenet bändande rörelse, t ex simmar bröstsim en längre sträcka - då får jag ont. Att gå i sanddyner är ogörligt.
Jag skulle ju höra av mig till ortopeden igen om det inte blivit bra efter sommaren. Jag vet inte hur jag ska definiera "inte blivit bra". Ska det vara så här? Borde jag acceptera läget? Och vad går att göra åt de problem som återstår? Jag tänker mig att protesen i så fall på något sätt måste fästas i benet. Det känns verkligen inte lockande.
Jag är ju också mycket bättre än för ett par månader sedan, och så mycket bättre än innan operationen.
Jag kan gå sisådär 4 km.... Jag kan bada precis hur mycket som helst. I vågor. Någon sa att det isade i höften om man badar kallt! Det gör det inte för mig.
Och jag kan bada i badhus också. "Akta min höft!!!" fungerar inte längre som rop om nåd i herre-på-täppan-lekarna på flytleksakerna tillsammans med min dotter. Jag behöver inte akta höften längre - och det vet hon om, och knuffar obönhörligt i mig.
Jag kan konditionsträna på gymet, ofta och länge och med ordentlig belastning. Efteråt kan jag stretcha musklerna runt den opererade höften, även sätesmuskeln, lika bra som på den andra sidan. Jag kan sitta på golvet, i skräddarställning t ex, och resa mig utan att planera exakt hur det ska gå till.
Men när jag gjort något som är "fel", så att jag får ont, då har jag ingen tolerans för det alls. Jag tål inte smärta från det där området. När den kommer gräver den sig rätt in i själen på mig och gör mig irriterad, sur och svartsynt.
Så jag vet inte. Några veckor till får väl gå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Fastnat totalt för din blogg. Är själv född med höftledsfel så kommer behöva en operation förr lr senare. När jag va liten sa läkarna att jag troligtvis skulle behöva den vid 20 års ålder. Nu e jag 25 å ta i trä - har inte behövt opereras än. Jag blir lite rädd när jag läser din blogg, fast man får väl se positivt på d - att livet efteråt blir bättre... men bara ordet "operation" är läskigt. Hur stort e ärret å vart sitter d?
SvaraRaderahäls Ida
Min tanke med den här bloggen var ju att ge en ärlig bild av hur jag upplevt min höftledsoperation, så att de som läser kan få mer realistiska förväntningar än vad jag hade. Jag var själv rädd inför operationen, men jag hade mest hört käcka kommentarer i stil med "...och jag kunde gå upp och duscha redan dagen efter!" och "Smärtan var borta - det var underbart!" så jag trodde nog att själva operationen och tiden efteråt skulle vara lättare än vad jag tyckte att den var.
SvaraRaderaMen visst var det värt det. Det är ingen tvekan om det.
Jag har hört att det finns ett forskningsresultat som visar att personer som man opererar "för tidigt" inte upplever sina operationer som lika lyckade som dem som får vänta på sin operation. Och med den rapporten i handen ber man patienter att vänta lite till innan de får sin operation... Jag fick själv höra detta av den första ortopeden jag träffade, någon vecka innan jag bytte till en annan läkare som rekommenderade operation direkt. Men jag tror att orsaken till det forskningsresultatet är att om man går länge med smärta så är man mer motiverad. Då står man bättre ut med allt det jobbiga kring själva operationen, och märker skillnaden mellan före och efter tydligare. Slutresultatet kanske faktiskt är detsamma för dem som opereras tidigt respektive sent i processen. En höftledsoperation är ingen mirakelkur och är man inte dålig nog innan märker man förstås att det finns en liten skillnad mellan en helt frisk höftled, och en protes.
Ärret sitter på utsidan av höften, ner mot låret, lite på sniskan. Det är 18 cm långt om jag inte minns fel! =) Det var någon annan som frågade, så jag mätte, och det står i någon kommentar tror jag.
Hoppas du klarar dig ett tag till utan operation! När det är dags kommer det att gå bra!
hej ida! jag har följt den här bloggen sen den startade och den har varit toppen även om min upplevelse varit lite annorlunda. jag är 23 år och fick en helt ny höftled för 7 månader sen. jag har haft rejält jobbigt i 11 år och fick i höstas en akut situation som gjorde att jag inte kunde röra mig utan fick sitta i rullstol. jag har vetat i många år att jag skulle vara tvungen att göra en sån här operation förr eller senare (ju senare desto bättre så klart) och för min del så var det nog bra att jag "tvingades" göra det i vintras för jag själv hade aldrig kunnat ta det beslutet. jag mår bra idag och har varit i full gång hela våren och sommaren, för mig är det en lycka att gå och lägga sig varje kväll utan att ha ont och jag känner en stor ödmjukhet inför all den fantastiska vård jag fått, ändå skulle jag önska att jag hade min gamla trasiga höft kvar för livet är klart mer begränsat som det är nu. jag blev både glad och ledsen när jag tittade in hör för att se om något nytt skrivits, jag har letat i månader efter någon i min ålder i samma situation. hoppas att allt går bra för dig, vi kanske hörs igen här, lycka till!/hanna
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaTänkte jag skulle uppdatera lite om min situation just nu oxå :) I juni bytte jag jobb! Eller jag började jobba inom den psykiatriska delen av sjukvården iställe för handikappade när jag gick tillbaka till jobbet. Insåg att det aldrig skulle fungera att lyfta dagligen, bara att acceptera. Men jag trivs jätte bra på mitt nya jobb och den fysiska belastningen är minimal.
Däremot så började jag ju i Maj märka att muskeln under ärret kändes svagare trots att jag tränade lika hårt..Tog kontakt med ortopeden och fick komma på ny röntgen och ultraljud. Protesen satt bra, men däremot var muskeln under ärret (den som dom skar av för att komma åt lårbenet under op.) av!! Stygnen på insidan hade gått av 1/2 år efter operationen, och muskeln hade delat sig i 2 delar :/ Ännu en MKT ovanlig komplikation..som oftast händer inom 1-2 månader efter op..OM det händer..å då oftast för att man varit oförsiktig. Jag hade tur att båda delarn iallfall fungerar. Däremot hade jag 2 veckor av värk just innan de här konstaterades. Kosmetiskt sett e det inte fint! Det har bildats en grop mellan musklerna som syns väldigt bra. Muskeln är det tveksamt om dom kan öra nåt åt, däremot kommer det bli frågan om ett kosmetiskt ingrepp nästa sommar. Dom kommer alltså ta fett från magen och fylla ut gropen med. Det kommer ju inte finnas någon styrka i det såklart, men kommer se normalt ut. Däremot så får jag inte träna på gymmet just nu-å det e inte roligt. Muskelerna har igen blivit svagare i benet å det känns verkligen för jävligt. Ortopederna e av olika åsikter. han som op. mig sa att jag fick göra ALLT! Jag tom. dubbelkollade juh! (med gymmet tex..) Sedan får jag i Vasa när muskelns tillstånd konstaterades höra att jag inte skulle fått träna så hårt?! Olika från ortoped till ortoped..Ska det faktist få vara så?
Nåja, iallafall är jag värk fri så länge jag avstår från gymmet. Igår sprang jag :D Första gången jag verkligen testade att springa riktigt på riktigt. Å för mig kändes det bra :) Vet jag ska vara försiktig med springening, men jag har ändå gjort den här operationen för att få tillbaka mitt liv, å nu tänker jag bara använda den här kulan till att göra det jag kan..å sen händer vad som händer. Efter blodproppar, intensivt tränas, jobb byte, avsliten muskel så känner jag att jag int har så mkt att förlora mer. Å allt som inte gör ont tänker jag göra!
Värk fri är jag fortfarande :D Å benet håller ju bra för det vardagliga livet..å cykling/simning och att å fungerar bra.
Men det här med muskeln känns ganska så jävligt..
Hoppas allt e bra med dig med. Massor med kramar från Johanna
Hej Johanna!!!
SvaraRaderaJag lider verkligen med dig... Det som började så bra!
Du tränade mer än jag i början, men du hade ju också bättre förutsättninga, men kanske tog vi dock i för hårt båda två. Du har nu en trasig muskel, och jag en protes som inte riktigt växt fast ännu.
Nästa gång vilar vi oss i form! =)
Stor kram!!
Hej Johanna
SvaraRaderaLäste att du sprang.
Jag opererades för ca 4/2 år sedan.och började med korta pass i uppförsbacke i våras. Nu springer jag på löpband ( inga långa pass)
Jag tror att lite springande är bra. Jag har fått bättre gång, bättre balans
m.m.
Skriv mer om ditt springande.
Hej Johanna
SvaraRaderaBerätta mer om hur det kändes att springa.
Jag opererade högra höften för 4 1/2 år sedan.
Började försiktigt att springa i våras.....
Nu springer jag korta pass på löpband, och det går bra.
Jag har bättre balans och gång nu än tidigare
Kämpa på!