I want to hold her hand, and show her some beauty, before all this damage is done

11,5 månader efter operationen

I torsdags gick jag upp och duschade som vanligt och sen fixade jag håret och sminkade mig. Men när jag började med frukosten fick jag plötsligt ont i vänster arm. Jag kunde inte stå och inte sitta, utan jag fick gå och lägga mig igen för att kunna andas. Tumme, pekfinger och långfinger domnade strax bort.

Det blev en tur till vårdcentralen. Läkarens diagnos: Nerven i kläm bakom en inflammerad muskel i ryggen. Jag tyckte det var lite konstigt, eftersom jag de senaste veckorna äntligen fått bukt med de stela och ömma nackmuskler jag dragits med senaste halvåret (vilket alla jag tiggt massage från ju väl känt till). Samtidigt kände jag ju igen nervsmärtan som samma som jag hade i foten precis efter operationen. Jag fick Diclofenac som skulle lindra inflammationen och det skulle bli bra efter 1-3 dygn.

Jag hade så ont, så jag kunde inte jobba. Natten till fredag hade jag så ont att jag bara sov någon timme. Jag ringde vårdcentralen igen för att höra om jag kunde få något mer smärtstillande, men svaret var att sånt skriver inte vårdcentralen ut utan då måste jag gå till akuten.

Jag går aldrig mer till akuten.

Så lördag morgon, efter ytterligare en sömnlös natt, ringer jag jourmottagningen för att få hjälp från dem, men även de hänvisar till akuten. Men till akuten går jag aldrig mer.

Så idag, måndag morgon, efter att i och för sig blivit lite bättre (nytt rekord sedan denna diagnos: 4 timmars sömn under en natt!), ringer jag försäkringsbolaget och ber om en specialisttid. Som vanligt samma vänliga och kompetenta bemötande. Tid samma dag - idag kl 13, på samma sjukhus som jag opererade höften på.

När jag lagt på gick jag in på sjukhusets hemsida för att se vad det var för mottagning jag skulle till. Nervdoktorn? Armdoktorn? Muskeldoktorn? Jag hade verkligen ingen aning. Men det var till ortopeden, men en annan läkare denna gång. Jag blev lite förvånad, för jag hade börjat fundera på det här med borrelia också. Kan ortopeder allt om borrelia?

De kan de. Jag framförde min borreliateori (läs -skräck), och han sa "Ja naturligtvis tar vi ett borreliatest också". Och sedan undersökte han mig noggrant. Och sedan tog han fram en affish och började visa hur ryggkotor ser ut i genomskärning. Och sedan sa han ordet "artros". Och sen hörde jag inget mer.

Artros i ryggraden. Han misstänkte artros i nackryggen.

Sen var det provtagning och röntgen.

Och jag är ledsen. Och jag tar ut allt i förskott. Och jag vet ingenting alls om artros i ryggen, men jag vet att man inte kan byta ryggrad så som man byter höftled. Och jag vet hur ont artros gör. Och det känns inte bra.

För allt faller plötsligt på plats. Min höftledsartros märkte jag på så vis att musklerna runt höftleden plötsligt började strejka, krampa och bråka. Precis som mina nackmuskler gjort i sommar. Så som de aldrig gjort förr.

På fredag får jag svar.