Stealing Notes From The Devil's Notebook

4 månader och 2 veckor efter operationen

Jag har tröttnat. Tröttnat svårt.

Sist jag träffade sjukgymnasten så sa hon: "Du måste träna mer. Du är fortfarande alldeles för svag! Titta i spegeln hur vänster höft viker sig, och hur vänster knä åker inåt!" Och hon lade på. Ökade vikter. Antalet repetitioner är nu uppe i 3*12. Jag vill inte mer!!

Sjukgymnastiken är i en härlig lokal. Massivt parkettgolv. Stora fönster. Utsikt över takåsar.

Men det är flera sjukgymnaster och naprapater som delar mottagning. Och en av sjukgymnasterna extraknäcker som PT. Personlig Tränare. Hon är gotländska, och har en genomträngande röst. Och mitt ibland oss halta och lytta skriker hon till sin beach-adept: "JAAA! Kämpa på!! Fyra till!! TRE!! TVÅ!! EN TILL!! JAAAAA!!!". Jag står inte ut en sekund till.

Så nu går jag till vanliga gymmet. Är utmärkande halt och lytt. Men det är okej.

Och jag har testat roddmaskinen för första gången sedan operationen. Monika skrev att den var bra. Men jag hade dittills trott att det var för snäv vinkel för höften, så jag hade inte ens provat. Och jag har aldrig gillat roddmaskin så mycket heller, eftersom det är svårt att ro till musik, och jag är väldigt beroende av bra musik i lurarna när jag tränar. Men jag provade! Och det var härligt! Att träna lite armar, axlar och rygg! Att känna att kraften i benet faktiskt återvänt. Och som av en slump... men kanske inte... hittade jag för första gången musik som man med all fördel kan ro till! Hell on Wheels - Odd Church.

Prepare the brush for me, I'm craving with this need

4 månader efter operationen

Jag går fortfarande med en krycka, men har lite mindre ont. Nu lägger jag in en extra växel. Jag ska följa rådet från Johanna och träna ännu mer. Hon tipsade om maskinerna där man har plattor vid knäna som man antingen trycker in eller ut. De är mycket bra!

Efter dagens gympass, i omklädningsrummet, såg jag en dam med de karakteristiska ärren på bägge höfterna. De såg läkta och fina ut. Äldre än mina. Men hon använde griptångt för att få på sig jeansen! Och för att ta fram skorna ur skåpet! Och en krycka hade hon. Jag sa förstås inget, men jag led med henne. Och kände mig dum som gnäller och klagar.

För jag kan göra det mesta nu, utom att gå långt. Jag har målat om ett rum hemma! Klättrat på stege upp till taket! Krupit och hukat längs golvlisterna! Och det har gått över all förväntan!