söndag 10 april 2011

One day, we will put it all behind

1 år och 4 månader efter operationen

Det är dags för mig att gå vidare, inom flera olika områden i livet.

Just höftledsoperationen blir inte svår att lägga bakom sig. Den är jag färdig med nu. Jag har läkt. Ältat klart. Inget mer finns att säga.

Tack alla ni som läst och kommenterat! Ni har betytt mycket för mig.

Jag får fortfarande en hel del mail, och jag läser och svarar på alla. Det är flera som tyckt att min blogg är otäck eftersom jag haft det så jobbigt, och de undrar om det var värt det. Svaret på den frågan är JA. Att få en artrosled utbytt mot plast och titan är, i slutändan, en ynnest.

10 kommentarer:

  1. Hej!
    Tack för allt du skrivit och att du delat med dig av dina upplevelser. Jag sträckläste hela din blogg igår kväll. Står själv inför en operation, och jag är liksom du var då, 43 år. Har alltid trott att jag varit ensam om mina problem, att detta bara drabbar äldre. Har haft problem till och från sedan jag var 20 år och mött så många oförstående läkare under årens lopp. Jag har varit för ung för detta problem, enligt dem. Har alltid trott att väntetiden för operation varit så lång, nu fick jag plötsligt erbjudande om operation inom några veckor om jag vill, eller kanske efter sommaren. Det känns både läskigt och befriande på samma gång. Att äntligen få ordning på mitt ben. Men jag förstår nu att det är en lång "resa". På min läkare lät det så enkelt, gå med kryckor någon månad, sjukskriven en månad, kanske två. Efter att jag läst din berättelse förstår jag att det är så mycket mer. Hur ska jag ens kunna duscha efteråt med bara ett badkar hemma...? Många olika små delproblem att övervinna. Jag är imponerad av dig och din kamp och all träning, jag undrar och hoppas att jag kan vara lika duktig som du har varit.

    Att läsa din blogg var en mycket intressant och givande läsning. Än en gång tack för att jag fick ta del av dina upplevelser.

    SvaraRadera
  2. Det är undebart att allt är väl med dig Opree! Visst är det fantastskt att detta går att göra. Till anonym vill jag bara säga: Because you're worth it :)

    SvaraRadera
  3. Skönt att höra att du har kommit till en punkt när du kan lägga höftledsoperationen bakom dig, grattis! Jag hoppas att jag också når dit en dag, även om det känns som att det är långt kvar tills jag ser ljuset i tunneln... Din och Annas bloggar fortsätter att vara en bra "referens" för mig under min höftresa och jag är tacksam för att ni båda delat med er av era resor. Må så gott och jag önskar dig all lycka framöver!

    En lien kommentar till anonym även från mig som befinner mig mitt uppe i rehabiliteringen. Trots att det emellanåt är en ganska tuff process att få en ny höftled så gör känslan att man blivit av med den hemska artrossmärtan att det är värt alla besvär, go for it!

    SvaraRadera
  4. Hej Opree

    Vill verkligen tacka dig för att du delat med dig av dina erfarenheter kring höftoperationen. Har verkligen varit fängslande läsning.
    Min man (42 år) har gjort en dubbelsidig höftoperation i måndags(10/4)och är fortfarande kvar på sjukhuset. De har satt ett prel.datum 21-22/4 för hemgång.
    Det finns mycket matnyttigt i din blogg som för mig som "hustru" kan ha hjälp av under rehabtiden.

    Jag önskar dig all lycka till i framtiden och tack ännu en gång för att du delat med dig av dina erfarenheter!
    Mvh
    Mari

    SvaraRadera
  5. hej opree!

    För mig är det 1 år (21 januari 2010) och 3 månader sedan titan leden placerades i kroppen. Det jag oroade mig mest för var Marcoumar, blodförtunningsmedlet, hur läkaren skulle hantera det. Men Spenshult tog hand om mig professionellt. Jag vet inte hur många enkäter som följde efter operationen, tror jag fyllde i sista för någon månad sen. Enkäterna har handlat om rörlighet och styrka i operationsbenet. Alla enkäter handlar om att Spenshult är noga med sitt goda rykte, och det viktigt för dem att veta resultat - efter operationen.
    Idag den 16 april, 2011 mår jag bättre. Skadan på höger fot, ställde till besvär eftersom muskeln i ljumsken (op-benet/höger) inte hade läkt, färdigt. Så den blev lite 'kort' som sjukgymnasten uttryckte det.

    Känns gott och förhoppningsfullt att du säger - gå vidare. För det är precis vad jag också ska göra både fotografiskt, mentalt och kroppen läker med tiden, till 110 procent. Jag är ordentligt trött, men våren får läka min själ.
    Ha det så gott opree. Ibland tänker jag på din kamp, för det finns likheter med min.
    /med hälsning barbro

    SvaraRadera
  6. Hej Opree!
    Råkade komma in på din blogg av en händelse. Får säga jag är glad att jag inte läste den innan min höftop. Den 21.3.11 op jag, har gått med en krycka i två v. Har aldrig haft ont någonstans, eft avslutat med, vid hemggn. Har redan börjat spela golf. Enl min sjukgymnast, var jag redo för det jag bedömmer kunna. Börjar fundera på hur olika det är? Och vad det kan bero på?
    Stort lycka till
    Annika

    SvaraRadera
  7. Tack tack allihop!

    Och det som Annika skriver är viktigt. Det här är min upplevelse. Jag kanske borde dra Brian Eno-temat i det här inlägget till sin spets och döpa om hela bloggen till

    This

    SvaraRadera
  8. Jag blev opererad och fick en ny höftled i februari 2011. Jag har inte haft problem med att klara mig själv, och efter 3 veckor var jag ute och körde bil igen, hjälpmedel som toaförhöjning och duschpall har jag lämnat tillbaka till hjälpmedelscentralen för flera veckor sedan.
    Efter 5 veckor började jag med sjukgymnastik 2 gånger i veckan, och det är underbart att inte ha ont längre. Trädgårdsarbete och allt annat som jag vill fungerar hur bra som helst.

    SvaraRadera
  9. Hej! Tänkte informera er artrosare:)att jag är med i gänget och just nu skriver jag hur det är att ha artros i båda höfter. Kram

    http://hoftledartross.blogspot.com

    SvaraRadera
  10. Hej!
    Ledsen att jag dröjde ett par dagar med att publicera din kommentar! Mitt fokus är inte längre på min operation, vilket ju i och för sig är bra och rätt på alla andra sätt! Kram!

    SvaraRadera