lördag 18 augusti 2012

Strange - I've seen that face before

Historien upprepar sig verkligen. Jag har trillat in i en likadan fas som jag befann mig i under säkert 15 år innan den första operationen. Där det gällde att balansera på en knivskarp gräns när det gällde vad och hur mycket jag tränade. Tränade jag för lite, så fick jag mindre ont tills jag plötsligt en dag fick fruktansvärt ont. Tränade jag för mycket, fick jag ont. Men höll jag det på precis lagom nivå, så hade jag förstås ändå lite ont, men det var hanterbart.

Jag har tränat mycket senaste året. När den opererade höften väl växte fast, var den stark och bra efter all sjukgymnastik och snäll konditionsmaskinsträning, men jag hade ingen fart på fötterna.

Och jag trillade. Jag har under våren läst neurokemi på universitetet, och där lärt mig att nerver i benet också hjälper till att tala om hur spänningen i musklerna ser ut, och på så sätt talar om för hjärnan när man börjar luta, så att man utan att tänka på det rättar till muskelspänningen så att man inte ramlar. Jag fick ju en nervskada i samband med operationen. Kanske var det den som gjorde att jag emellanåt kunde trilla, nästan på bara backen. När jag gick i skogen ramlade jag titt som tätt. Min dotter klagade: "Men du ramlar ju inte! Du LÄGGER dig ju bara ner!" Detta var inget stort problem, men det är klart att det känns fånigt när man trillar mitt på torget i Sundbyberg. Eller "lägger sig ner". Folk tror man fått ett slaganfall och man får förklara sig rätt ordentligt för att hindra dem från att ringa 112. Och när jag dansade på en fest och trillade, trodde alla förstås att jag var berusad - men det var jag INTE.

Men. Det senaste årets afro aerobics, vattengympa på grunt vatten, SH'BAM och framför allt nu zumba, har fått mig helt på banan. Nu kan jag dansa! Det var mer än ett halvår sedan jag trillade! Och fötterna lyder, och trippar på så fort som man kan begära när man är lång som jag. Jag har kunnat gå  på mina pass 3 gånger i veckan utan problem. Och det har varit så roligt att dansa!!!

Och semestern började bra. Första veckorna var jag hemma i stan, och jag tränade lite oftare än vanligt, och gick förstås även långa promenader men hundarna. Och det gick bra. Tills jag gick på ett zumbapass, och därefter följde med min dotter på stan. Plötsligt kunde jag inte gå. Jag kunde knappt ta mig hem! Den icke-opererade höften gick inte att stödja på alls - jag var enbent. Till sist kom jag ju med min dotters hjälp i alla fall hem, men jag kunde knappt rasta hundarna, och inte träna mer dans eller aerobics på en månad.

Nu mår höften bra igen. En av mina käraste väninnor är zumbainstruktör, och hon bjuder denna vecka och nästa på prova-på-klasser. Jag var där igår, och det gick alldeles utmärkt! Men nu vet jag att jag måste börja vara lite försiktig igen. Träna. Träna mycket. Men inte för mycket. För det gör ont i en artrossjuk höftled.

(Och bor du i Stockholm och inte är nyopererad eller alldeles för dålig i höften för att dansa och ser detta - testa Carlotas zumba nästa vecka! Hon är riktigt bra. Jag ska dit både nästa tisdag och fredag, och det kommer att gå bra. Och när man på slutet dansar tango och stretchar till Grace Jones' Libertango - då mår man riktigt bra!)

2 kommentarer:

  1. Hej! Min mamma blev höftledsopererad i februari i år och har stora problem då dom skar av en muskel vid op. Var det det som hände dig också? Hennes opererade ben är ca 1,5-1,8 cm längre. På grund av detta så har hon givetvis svårt att gå. Blev ditt ben längre? Känns som om hon inte fick/får den hjälp hon behöver efter op. Tack för en bra blogg,har inte kommit igenom allt men är på god väg! Ska visa min mamma den :) mvh Jessica

    SvaraRadera
  2. Hej!
    Jag trodde att man alltid ska av muskler när man byter höftled på vanligt sätt (tydligen finns det någon metod där man går in från framsidan och då blir musklerna mindre skadade) men jag vet inte riktigt hur det är. Mina muskler blev i alla fall inte mer skadade än vanligt. Däremot fick jag en nervskada som gav nervsmärtor och också gjorde benet försvagat. Men säger de att de "skar av" en muskel, då låter det ju som om något gått snett.
    Mina ben var olika långa innan operationen, men jag hade tur (och möjligen en skicklig ortoped) för efter operationen är de nu precis lika långa. Många får dock olika långa ben efter operationen har jag förstått. Jag vet att det är besvärligt eftersom man får snedställningar i hela kroppen, ont och till slut haltar man ju. Man kan ju höja ena skon, men det blir ju inte riktigt samma sak.
    Jag kände också att stödet var lite tunt efter operationen. Men det var ju inte så mycket de kkunde göra heller kanske. Kryckor, sjukgymnastik och tid var vad som behövdes.
    Du får hälsa din mamma så gott! Det tog ett år för mig innan min höft funkade som den skulle. Det har bara gått ett halvår ännu för din mamma, så hon kan nog hoppas på att det blir betydligt bättre.
    Kram!

    SvaraRadera