Det är trist med kroppens förfall! Jag har hunnit träna fyra gånger efter ett alldeles för långt sommaruppehåll (hade halsfluss kring midsommar och sen blev det bara inte). Nu börjar jag känna mig starkare i höfterna igen men det var riktigt dumt att inte träna under sommaren, det har jag fått lida för. Hoppas du håller smärtan under kontroll länge än men när det är dags är det ju, som vi båda vet, inget att fundera på. Kram!
Ja visst är det. Och det mest irriterande är ju att den högra höften var väldigt fin när jag opererade den vänstra. Och sen rasar den. Så jag undrar vad som händer om jag opererar den - får jag artros i ett knä då? Sedan har man ju fått en överdos av att ha ont, och av att inte kunna göra saker. Så jag är lite "överkänslig" nu. Surar för minsta lilla smärta, som jag säkert lyckades ignorerar när det gällde den högra höften i tio år! Men men. Jag har ingen lust att begränsas av en skrutthöft. Så jag kör på. Är snäll mot höften så gott det går, men slutar inte göra det som är roligt: dansa, träna, gå lååångt med vovvarna! :)
Tack, det går riktigt bra! Jag jobbar rätt mycket just nu, så det är lite svårt att hinna träna mer än en eller max två gånger per vecka. Då brukar jag dansa Zumba. Utöver det går jag långa promenader med hundarna. Den här aktivitetsnivån verkar vara perfekt! Jag kan få ont ibland kvällar och nätter, och haltar ibland, men i det stora taget är det rätt så under kontroll.
Hur mår du själv? Artrosen i din nu opererade höft troddes ju vara svår pga syrebrist vid fall, men hur mår du i dina andra leder nu?
Hej! Jo, tack, det går sådär får jag väl säga. Den opererade höften fungerar alldeles utmärkt, men den icke opererade försämras stadigt. Nu börjar jag undvika saker, och får välja vad jag ska göra. Om jag ska zumba, ja då blir det ingen långpromenad med hundarna just den dagen. Och muskelstyrkan försvinner i benet med artroshöften. Jag blir alltmer enbent. Men det känns ändå som om det är en bit kvar tills det är dags för nästa operation. Eller inte. Jag vet helt ärligt inte. Hur är det med dig?
Som 43-åring fick jag diagnosen höftledsartros, och jag blev därefter erbjuden att göra en höftledsoperation. Jag sökte information om ingreppet på nätet, men hittade förvånande lite. Särskilt saknade jag berättelser från andra som genomgått samma sak. Jag bestämde mig då för att berätta min historia.
Den första operationen var mycket lyckosam. Protesen fungerade utmärkt och inget fanns att berätta så jag skrev inte så ofta. 3,5 år efter den första operationen började dock den andra höften göra sig hörd, så då började jag blogga igen. Min högra höftled byttes i oktober 2013. Denna gång blev resultatet helt misslyckat, och jag har därefter fört en kamp för att få operationen erkänd som vårdskada. För min egen del finns inget att vinna på det, men jag önskar att vården tog lärdom så att inte samma elände drabbar andra.
Det är trist med kroppens förfall! Jag har hunnit träna fyra gånger efter ett alldeles för långt sommaruppehåll (hade halsfluss kring midsommar och sen blev det bara inte). Nu börjar jag känna mig starkare i höfterna igen men det var riktigt dumt att inte träna under sommaren, det har jag fått lida för. Hoppas du håller smärtan under kontroll länge än men när det är dags är det ju, som vi båda vet, inget att fundera på.
SvaraRaderaKram!
Ja visst är det. Och det mest irriterande är ju att den högra höften var väldigt fin när jag opererade den vänstra. Och sen rasar den. Så jag undrar vad som händer om jag opererar den - får jag artros i ett knä då?
SvaraRaderaSedan har man ju fått en överdos av att ha ont, och av att inte kunna göra saker. Så jag är lite "överkänslig" nu. Surar för minsta lilla smärta, som jag säkert lyckades ignorerar när det gällde den högra höften i tio år! Men men. Jag har ingen lust att begränsas av en skrutthöft. Så jag kör på. Är snäll mot höften så gott det går, men slutar inte göra det som är roligt: dansa, träna, gå lååångt med vovvarna! :)
Kul att höra ifrån dig förresten! KRAM!!! :)
SvaraRaderaHur går det för dig?
SvaraRaderaTack, det går riktigt bra! Jag jobbar rätt mycket just nu, så det är lite svårt att hinna träna mer än en eller max två gånger per vecka. Då brukar jag dansa Zumba. Utöver det går jag långa promenader med hundarna. Den här aktivitetsnivån verkar vara perfekt! Jag kan få ont ibland kvällar och nätter, och haltar ibland, men i det stora taget är det rätt så under kontroll.
SvaraRaderaHur mår du själv? Artrosen i din nu opererade höft troddes ju vara svår pga syrebrist vid fall, men hur mår du i dina andra leder nu?
Kul att höra ifrån dig! Kram!
Hur går det?
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaJo, tack, det går sådär får jag väl säga. Den opererade höften fungerar alldeles utmärkt, men den icke opererade försämras stadigt. Nu börjar jag undvika saker, och får välja vad jag ska göra. Om jag ska zumba, ja då blir det ingen långpromenad med hundarna just den dagen. Och muskelstyrkan försvinner i benet med artroshöften. Jag blir alltmer enbent. Men det känns ändå som om det är en bit kvar tills det är dags för nästa operation. Eller inte. Jag vet helt ärligt inte. Hur är det med dig?
Det är väl dags att börja blogga igen, kanske...
SvaraRadera