fredag 27 september 2013

This - på repeat

Den här bloggen har underrubriken "This" efter en låt med Brian Eno som är väldigt bra att lyssna till när man är nedstämd, men också för att det är en passande titel på en blogg som beskriver just precis den här höftledsoperationen. (Och vän av ordning tycker kanske det är dags att döpa om bloggen till These, men nehepp, så blir det inte!)

Det är bra att påminna sig om det ibland - att den här bloggen beskriver just MIN upplevelse. Att det skiljer mycket mellan olika personer och säkert också olika operationer, ja om det råder ingen tvekan med utgångspunkt från alla mail och kommentarer jag fått från folk som läser den här bloggen.

De flesta verkar nog ha haft det lite lättare än mig. Men jag har också tyvärr byggt på andras frustration över sin egen situation, eftersom allt verkar ha gått så mycket fortare för mig än för dem.

Sista tiden har jag växlat några mail med en kvinna som opererades i slutet av augusti. Ocementerad protes precis som jag. Redan dagen efter operationen jobbade hon 2 timmar från sjuksängen. En månad efter operationen gick hon inomhus utan kryckor. Fem veckor efter operationen jobbar hon heltid på sin arbetsplats (alltså, jag måste nästan kolla igen...)! Hon tar dock en del smärtstillande mediciner fortfarande, men ändå...

Det är härligt när man får höra sådana här solskenshistorier fyra veckor innan sin egen operation. Jag som är realist/pessimist och ganska orolig av mig, har förstås ställt in mig på det värsta. Men tänk om... Tänk om det går förhållandevis lätt den här gången? Tänk om jag skuttar fram i livet igen, redan till jul?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar