fredag 22 november 2013

En månad efter operationen

Nu har det nästan gått en månad.

De två första veckorna var värst. Följande två veckor har varit okej, men det har känts som om det stått ganska still. Jag blir säkert bättre, men det märks inte. Jag kan inte göra så mycket mer.

En månad efter den första operationen skrev jag så här:
  • Jag går helst med två kryckor. En krycka kan gå bra inomhus, om jag behöver vänsterhanden till något. Utan krycka kan jag inte ta ett enda steg. Det gör inte längre ont att belasta, men det går liksom inte. Benet bär inte. Det här gör att jag inte klarar mig själv utan är helt beroende av andra. Jag kan t ex inte handla och få hem mat.
  • Jag har nyligen slutat med smärtlindrande mediciner.
  • Eftersom jag inte har ont längre så sover jag ganska bra. Jag ligger på rygg eller på den icke opererade sidan. Jag kan absolut inte sova på den opererade sidan. Det är allt för svullet så det känns som om man ligger och balanserar på en öm kudde. Förr sov jag mycket på mage - det gör jag inte nu eftersom jag får ont i ryggen av det. Det känns också lite besvärligt att ta sig ur det läget. Jag har ju också fått känselbortfall på ovansidan av tårna som gör att det känns konstigt när jag ligger på mage.
  • Operationssåret har äntligen slutat vätska sig. Det är nu läkt. Jag längtar så efter att kunna gå och simma...!!!
  • Att klä på sig själv går bra om man bara väljer rätt strumpor och skor. Trånga strumpor kan jag inte få på mig själv och jag skulle inte kunna knyta ett par skor. Jag når inte ner ordentligt helt enkelt.
  • Igår var första gången jag gick en längre sträcka - en kilometer blev det faktiskt, fast det var lite för långt. Det besvärliga vinterväglaget har gjort att jag övat för lite på att gå utomhus. Att gå gör mig väldigt trött, men om jag då får sitta, eller ännu hellre ligga en stund, så är jag snart okej igen.
  • Jag använder inga förhöjningskuddar och behöver ingen höjd toasits längre. Jag kan ta mig ur vilken soffa som helst tack vare ett starkt högerben. En saccosäck skulle jag dock inte ge mig in på!
  • Korta pass ska det vara. Sitta går bra - men inte för länge. Gå - korta sträckor. Stå - mycket korta stunder. Att laga mat är besvärligt, det blir för länge att stå. Ligga - det bästa!
Det stämmer ganska exakt med läget nu. Jag är dock inte alls lika svullen på den opererade sidan, och såret är helt läkt och jättefint. Jag kan nog snart sova på den sidan. Jag har också lite bättre rörlighet tror jag. Jag kan inte knyta skorna, men jag är mindre stel än förra gången. Jag har dock inget urstarkt ickeopererat ben att förlita mig på denna gång. Soffan är väldigt besvärlig att ta sig ur, och jag vill inte vara utan toaförhöjningen. Jag minns att mitt ickeopererade ben var väldigt starkt förra gången, riktigt så är det inte nu. Jag har dock bättre styrsel på det opererade benet denna gång. Jag förstod ju inte då att nervskadan jag fått gav en muskelförsvagning. Den nervskada jag fått nu slår nog mest på ytkänseln, för jag har hyfsad styrka i det opererade benet denna gång. Dock är det lite konstigt att gå när man inte känner foten riktigt som man ska.

Igår var jag hos sjukgymnasten för första gången. Samma duktiga, petiga sjukgymnast som förra gången. Förra gången jobbade vi för hårt. Lade på så mycket vikter i träningen att det nog gjorde att protesen inte växte fast som den skulle. Visa av den erfarenheten blir det mycket lugnare denna gång.

Mitt opererade ben har känts alldeles för långt och helt kobent. Det tog dock ungefär en kvart för sjukgymnasten att hjälpa mig att lägga över tyngden, hindra knät från att åka in, och spänna på utsidan så som man ska och... tada.... Jag tror baske mig att jag har rätt benlängd. Tänk vad en bra sjukgymnast kan göra! Det känns helt galet att stå som hon säger åt mig, men det blir ju rätt då! Så nu är det träning, träning, träning som gäller. Blir trött bara jag tänker på alla timmar jag nu ska lägga på rehab. Men det ska ju bli BRA! Så jag sätter igång idag.

Mitt program denna första vecka är 3*12 av följande:
  • Ligga på rygg med en 20 cm hög rulle under knät. Pressa ner knät och spänn lår, mage och rumpa. (Här måste jag hålla fokus på att inte vrida in knät för att komma bort från den felaktiga kobenta positionen jag lagt mig till med)
  • Ligga på rygg med knäna uppdragna. Pressa ner det opererade benets häl och spänna mage och rumpa.
  • Ligga på rygg med knäna uppdragna. Fälla ut det opererade benet till sidan och tillbaka upp (utan att ta in det för långt som jag så gärna vill)
  • Tåhävningar. Foten rakt fram (inte inåt) och höften rak (inte roterad)
  • Lyfta det opererade underbenet bakåt från stående. Rak höft.
  • Stå framför en spegel och träna på att hålla höften rak, foten rakt fram och belasta det opererade benet så att jag väger lika mycket på båda benen.
  • Träna på att gå "riktigt", rakt och fint, upprätt, utan att hänga på kryckorna.
Pepp pepp. Hundpromenader och zumba i tankarna, så ska det nog gå.

3 kommentarer:

  1. Hej!
    Efter lite sök på google hittade jag din blogg, har stort behov av att läsa om andras historier då jag själv troligtvis ska göra ett höftledsbyte under våren 2014.. inget jag ser fram emot direkt men det känns ok. Jag är 37 år och det är skönt att läsa om andra unga som gjort denna stora operation. Hoppas det går fortsatt framåt för dig!
    mvh Linda

    SvaraRadera
  2. Opererade min vänstra höft 2009 och nu har jag fått tid för den andra v3. Det gick väldigt bra förra gången så jag hoppas på samma tur igen men man vet aldrig.Jag ser fram emot långa promenader till våren :-) Lotta

    SvaraRadera
  3. Hej, jag vill tacka för din fina blogg! Du skriver ärligt och härligt! Det gillar jag! Ska själv operera mig i januari, och det är SÅ värdefullt att läsa om dina framsteg och även få ta del av dina tuffa dagar. Önskar dig allt gott! Hälsningar Elisabeth

    SvaraRadera