lördag 7 december 2013

Sex veckor efter operationen

Förra veckan började jag jobba 25% hemifrån. Efter den förra operationen började jag jobba lite för tidigt, och jag tänkte att jag inte skulle göra om det misstaget denna gång, men i fredags var jag ändå helt slut och ångrade alltihop. Ju längre veckan gick, desto stelare blev jag och jag fick mer ont. För mycket sitta och för lite vila helt enkelt. Idag är det lördag och jag förvarnade min dotter att över helgen gäller total vila för mig. Men redan nu på kvällen mår jag bättre igen! Och jag har tagit mina allra första steg utan någon krycka alls! Snyggt är det inte, och säkert inte så smart heller, men det går, och alla sådana här framsteg gör ju att livet hemma fungerar bättre.

Jag var hos sjukgymnasten igen denna vecka. Det skulle varit mitt tredje besök där, men det blev det andra eftersom jag fick ställa in förra veckans besök eftersom jag blev sjuk. Jag fick prova att cykla, mest för att värma upp så att jag skulle kunna få hjälp att tänja höftböjaren som dragit ihop sig lite för mycket. Jag fick också testa min kära crosstrainer, som är så härlig eftersom man plötsligt får smak på att röra sig så som man ska kunna röra sig när man har två friska höfter. Gångträning, och en ny övning där jag står på det opererade benet och verkligen drar in höft, mage och rumpa så att jag blir rak. Jobbigt och smärtsamt, men det tar på de muskler som kanske kan göra så att mina ben känns lika långa igen så småningom. Jag är fortfarande orolig för att benet ska vara för långt tyvärr, men vi får se. Jag kommer inte riktigt ihåg hur länge den känslan höll i sig förra gången, så jag när fortfarande ett litet hopp om att jag verkligen ska ha två lika långa ben fortfarande.


9 kommentarer:

  1. Hej igen!
    Slår mig av hur olika sjukgymnasterna verkar jobba. Är nio veckor sedan jag opererades och allt har känts bra sedan vecka tre. Min sjukgymnast säger att det är sällan han sett någon som ser så bra ut efter så kort tid men ändå får jag inte använda crosstrainer, cykla eller öva på att gå. Får inte tillåtelse att börja gå med endast en krycka heller. Tanken är att jag skall operera min andra höft när min opererade är tillräckligt stark och stabil. Känns som att allt går så långsamt framåt när man fortfarande blir tvungen till att använda sittkudde och andra hjälpmedel när det känns som att jag skulle klara mig alldeles utmärkt utan dom. Hade kanske känts bättre om jag varit 70 istället för 34 år. Allt jag vill är att komma tillbaks till mitt jobb och börja leva ett normalt liv igen. Känns lite segt när allt känns så bra och man känner att energin finns men man skall skynda så långsamt framåt.

    Hoppas du får ett fortsatt fint tillfrisknande//Andreas

    SvaraRadera
  2. Oj. Det låter ju väldigt konstigt. Om du inte gångtränar, vad tränar du då? Och om jag vore du skulle jag nog faktiskt... busa lite, och slänga sittkudde och ena kryckan emellanåt. Man sitter ju så illa på sittkudden. Hela poängen med den är ju att den ska vara lite för hög, så man får ju träsmak. Och så fort man klarar att komma upp utan att ta i för mycket med det opererade benet så borde man ju kunna lägga undan den.
    Jag vet dock att min sjukgymnast är lite väl "på". Förra gången tränade jag ju på hennes inrådan alltför hårt, i gym med tunga vikter, så protesen växte ju inte fast. Hon tolkade "normal belastning" som "normal belastning för en 43-åring", fast ortopeden nog menade "normal belastning för en höfltedsopererad som brukar vara 75 år och då räcker det att kunna gå på toa själv". Men hon lärde sig ju också något av förra gången, så denna gången tar vi de mycket långsammare. Men nog pressar hon på litegrann, och det är bra. Jag är i alla fall lite feg, och då får hon mig att våga. Kanske kunde du kontakta en annan sjukgymnast och höra vad den tycker?

    SvaraRadera
  3. Hej! När jag opererade mig 2009 så var jag nog mellan er. Det du skriver Andreas tycker jag låter lite konstigt. När jag började hos sjukgymnasten efter sex veckor (då jag kunde köra bil dit) så fick jag cykla hur mycket jag ville och jag hade cyklat hemma innan dess i flera veckor på motionscykeln. och min sjukgymnast var jättenoga med att man skulle gå rätt och inte halta utan kryckor. Jag hade fortfarande en krycka utomhus men inga inomhus då. men de kanske tänker annorlunda när du så snart ska operera den andra. Skadar nog inte att kolla med en till. Jag ska operera min andra i januari och jag kommer att gå till samma sjukgymnast för jag hade fullt förtroende för honom. Lotta

    SvaraRadera
  4. Jag vet inte riktigt varför dom är så försiktiga med mig. Min sjukgymnast är känd och väldigt duktig på idrottsskador och han arbetar bland annat med några allsvenska fotbollslag så jag vill ju kunna lite på att han vet vad han gör. När fick ni slänga era kryckor? Hemma brukar jag fuska en del och gå med en krycka och korta sträckor utan. Går dock som en pingvin när jag är utan båda kryckorna:) Hur är det för er med att böja höften mer än 90 grader? Mina läkare och sjukgymnast är extremt noga med att jag inte böjer den mer än 90 grader innan det iaf har gått tre månader sedan operationen. Har för mig att det är anledningen att jag skulle fortsätta använda sittkudden och inte fick cykla. Verkar som om det kan skilja väldigt mycket i instruktioner både från sjukhusen och sjukgymnasterna. Har läst igenom många olika broschyrer från olika sjukhus som handlar om hur man skall göra innan och efter höftledsoperationen. Det skiljer väldigt mycket när det gäller restriktioner och liknande när man läser dom olika broschyrerna. Man vet inte riktigt vad man skall lita på känns det som//Andreas

    SvaraRadera
  5. Angående vad jag tränar hos sjukgymnasten så har vi kört samma övningar de tre senaste veckorna. Passen är på ca 30minuter och övningarna går mest ut på att lyfta benen och pressa ner knäna mot marken. Har även precis börjat med en vikt som man fäster runt vaden där jag lyfter benet upp i luften från sittandes. Den jobbigaste övningen där jag verkligen känner hur mycket svagare min opererade höft är gentemot den oopererade är när jag ligger på rygg och lyfter upp det oopererade benet i luften och lyfter underkroppen med hjälp av den opererades sidans ben.

    SvaraRadera
  6. Men kan en sjukgymnast som jobbar med elitfotbollsspelare höftledsoperererade? Jag tycker du ska prata med någon annan.
    Jag har fått släppa kryckorna så fort man börjar kunna klara sig utan, men bara för att ytterligare öva. Det är inte bra att gå omkring och halta.
    En pingvin går snyggt jämfört med mig utan kryckor just nu, men jag är ju bara på sjunde veckan. :)
    /Opree

    SvaraRadera
  7. Hoppas det går bra för dig, och för er andra också som följer denna blogg. Har läst alla inlägg sedan starten och har nu kommit dit att jag väntar på remissen till ortopeden.

    Är 38 år och fick för nio år sedan artros i höger höft efter att jag var gravid. Hormonella orsaker? Ingen som vet... Senaste röntgen var för två år sedan o då var höger höft rejält anfrätt o dessutom var det begynnande artrosförändringar på vänster höft. Har haltat och gått illa under flera år o antagligen belastat vänster för mycket, därav artros även där :( Var hos en ortoped redan för två år sedan som ansåg att om jag var redo för operation skulle det bli det. Allas åsikter o kommentarer om att man är för ung har dock gjort att jag tvekat o känt att jag kan vänta lite till. Detta har dock bidragit till att vänster höft (den hyfsat friska) blivit mycket sämre den också. Nu har jag två höfter som gör ont och ingen jag riktigt kan lita på. Vissa dagar är ok och vissa dagar är inte roliga alls!

    Läkaren jag var hos nu senast (har inte varit där på två år så det var en ny) såg mest medlidsam ut o skrev ut citodon i stor mängd så jag inte skulle behöva ha ont o skickade en remiss till ortopeden, återstår att se hur lång tid det tar innan jag får en tid.

    Det har varit väldigt spännande och intressant att följa din berättelse för att se hur det varit för dig! Både vägen mot operation, tiden för operationen och även hur det går för dig nu efteråt med träning och allt som ska fungera för att livet ska bli "som vanligt" igen... Tack för att du skriver denna blogg! /Jennie

    SvaraRadera
  8. Hej igen!
    Är nyfiken på hur det går för dig, var ett tag sedan ditt senaste inlägg. Hoppas allt går framåt! För mig hade allt gått som på räls fram tills nu i vecka nio. Helt plötsligt har jag ont när jag sätter ner foten och höften tar tyngden. Dessutom har höften börjat värka i viloläge. Så nu ligger man här hemma och känner sig orolig och nere precis innan julen vilket känns väldigt jobbigt. Jag hade ju sett fram mot att kunna leva ett normalt liv utan smärta och utan kryckor och så kommer det här nu. Går inte få tag i någon läkare eller sjukgymnast att prata med nu heller innan början på januari för det är tydligen stängt för helgerna. Känner mig väldigt ensam kan jag säga och skriver nog mest det här för att jag behöver någon sorts stöd av er som kanske vet hur det kan va efter en höftoperation och som möjligtvis kan lugna ner mig lite. God jul på er allesammans//Andreas

    SvaraRadera
  9. Oj oj. Med mig är det bara bra. Ska försöka skriva ett inlägg nu i julhelgen. Men det som du nu upplever låter ju inte så roligt. Jag vet dock inte vad det kan vara för fel. Kanske är höften överansträngd och bara behöver vila? Infektion borde väl inte komma så här sent? Men jag har verkligen ingen aning. Blir det riktigt illa kan du ju alltid åka till akuten, men det är ju något man helst undviker i det längsta. Hoppas du kan ha en skön jul ändå med mycket vila. Kram!!

    SvaraRadera