Second to some, del 2

3,5 månad efter operationen

Suck. Mitt ben är för långt.

Ortopeden viftade bort det hela, tyckte att jag skulle skaffa 1 cm klack i ena skon, och därmed var saken utagerad.

Sjukgymnasten rynkade bekymrat pannan och undrade hur ortopeden egentligen tänkte? Så mycket som en cm kan man inte ha bara som klack i skon. För det första får det inte plats i skon, och för det andra förstör man fotleden då.

Naprapaten blev fly förbannad. "Men hur ser du ut?? Det är ju för LÅNGT! Och roterat! Det här sitter inte i ryggen, det ser man ju direkt!" Och så mätte hon. Först när jag låg ned alldeles rakt. Sedan när jag stod upp. "Det här är ju inte klokt!! Jag vill nästan inte säga det men.... det är mer än två cm. Det är faktiskt tre."

Så nu ska jag få en "Second opinion". Det finns en sådan klausul i min sjukförsäkring. Och jag blev informerad om att ortopeden som ska göra denna "second opinion" kommer att kontakta mig för att be mig ta ut journalen så att han får tillgång till det. Han har inte hört av sig. Och kanske är det inte så konstigt. Han har nämligen sin mottagning på samma sjukhus som min opererande ortoped. På samma våning. I samma korridor. Jag undrar ju förstås hur pass oberoende denna andra bedömning kommer att bli.

Jag är så trött. Och under tiden haltar jag fram med mitt 3 cm för långa ben. Och jo. Det gör ont i knät, och i ryggen, och i själen att ha ett ben som är 3 cm för långt.