lördag 24 maj 2014

Just another day in paradise?

För ett par veckor sedan var jag hos en ortopedtekniker för att prova ut vilken höjd på skoförhöjning som jag ska ha. Jag trodde att det skulle bli en noggrann undersökning men det hela gick på mindre än en minut.

På remissen stod det att mitt ben var 20-25 mm för kort. Jag kunde inte låta bli att anmärka att det inte var sant, det var ju det andra benet som blivit för långt. Den stackars ortopedteknikern skrattade åt det som kanske verkade vara ett skämt.

Jag fick stå på en hög plattor där man vek in valfritt antal plattor som var 0,5 cm tjocka. Ortopedteknikern hade ett verktyg som såg ut som en stor passare, som han satte på höftbenskammarna. Jag var fullt påklädd i jeans och skjorta, och verktyget satte han utanpå kläderna. Det fanns ingen spegel.

20 mm var för lite. 25 mm var också för lite. 30 mm, var det bra? Jag hade ingen aning. Jag ville slita av mig kläderna och ställa mig framför en spegel och göra det där ordentligt, men någon spegel fanns inte. Och där och då tröttnade jag ur, så som jag gör ibland, och sa att 25 mm blir nog bra, det var ju så det stod på remissen, eller hur? Inuti var jag en svart sotig klump. Tänka att INGEN har som uppgift att kontrollera hur mycket mitt ben egentligen är förlängt, och hur mycket klack jag ska ha under foten för att det ska bli bra?

Jag hade med mig två par skor. Ett par sommargåskor och ett par sandaler. De rekommenderade mig att bara lämna in ett par skor, eftersom det var dumt att göra två par om höjden blev fel. Men leveranstiden för sulningen var fyra veckor, och eftersom detta var i mitten på maj skulle jag i så fall inte få sandalerna förrän i augusti, och då är ju sommaren slut, så jag insisterade på att få göra båda skorna.

Jag får dem i mitten på juni. Just nu går jag med ca 1,5 cm klack inuti skorna. Jag kan gå, men får ont i knät och i ländryggen ibland. Det svåraste är att stå. Det är helt omöjligt att använda det långa benet när jag står, jag är helt enbent. Det kan inte vara bra för kroppen att bli vanställd på det här sättet.

Det verkar nog som om jag är väldigt bitter. Jag ÄR bitter. Främst för att jag har fått ett sådant uselt bemötande och att den här operationsskadan är helt nonchalerad av sjukhuset som orsakade den. Men jag mår ändå bra nu. Jag börjar få distans till skadan i sig, och börjar förlika mig med att jag råkat riktigt illa ut, men jag inser att jag ändå är samma person inuti. Min kropp är invalidiserad, men jag är det inte.

4 kommentarer:

  1. Hej Opree, jag har läst din blogg många gånger och tackar för all information. Jag blir väldigt glad att du lyckats med din första operation. Hoppas att det ordnar sig med höft nr 2.
    Jag är så ledsen och vet snart inte vad jag ska göra. Jag opererade höften för 7 månader sedan och min återhämtning har inte varit en raksträcka. Jag har inte ont i höften, benen är lika långa men jag haltar och har ont i lårmuskeln och hela underbenet under knät och på sidan av knät. Jag går inte bra efter 7 mån. De har röntgat protesen och den sitter och även knät har ingen artros. Sjukgymnasten vet inte vad vi ska göra, jag måste hitta lagom. En naprapat tror jag är överbelastad. Jag vet inte själv. Jag måste använda en krycka för att kunna gå och jobba. Jag vet inte vad jag ska göra mer... Det här drar ner mig totalt.... Finns det någon annan som har samma negativa upplevelse som jag? Hälsningar Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har missat att publicera den här kommentaren, och gissar att du inte läser mitt svar, men jag hoppas att det löst sig. Träning i rätt mängd är ju det enda man kan hoppas förbättrar situationen. Jag hoppas att du mår bättre nu, och om du läser detta, skriv gärna hur det gått!

      Radera
  2. Hej. Jag känner igen mig i din berättelse. Jag fick en höftprotes insatt för 3 år sedan (när jag var 40). Vid inskrivningen bad ortopeden mig att gå över golvet, genom detta sa han att benet som skulle opereras var 1,5 cm kortare. Jag hävdade att båda mina ben med säkerhet är lika långa. Ortopeden sa nej. Efter operationen var det opererade benet ca 1,5 cm för långt.... (Jag hade ingen aning om att något sådant kunde hända!). Ja, och så får man gå till en ortopedtekniker och krångla och då kan det hända att man känner sig svart som sot inuti! RK

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har missat att publicera även denna kommentar. Det du berättar tycker jag visar på vilket slarv ortopederna gör sig skyldiga till. Märkligt att de själva inte förstår vilken betydelse benlängd har. Jag kommer inom kort skriva mer om hur det gått för mig. Inte så bra tyvärr.

      Radera