Benet är för lååångt!!!

13 veckor efter operationen

Igår var jag på återbesök hos ortopeden. Höften har ju läkt bra, så det enda egentliga problemet är ju benlängden.

Först när jag stod upp så sa han att det ju såg bra ut, men sedan när han tittade lite närmare så höll han med om att det nog var för långt. Han mätte båda benen från höftkammen till fotknölen, och då är båda benen 96 cm, men när jag står upp och ligger ner, då är det opererade benet 1,5 cm för långt. Troligen sitter därför snedheten i ryggen eller bäckenet. När han opererade mätte han överbenet från höften till knät innan operarationen och efter att han satt i protesen, och då fick han det till lika långt. Det verkar ju dock lite konstigt att jag skulle fått en 1,5 cm snedhet i rygg eller bäcken efter operationen.

Enligt ortopdeden finns det dock inget att göra mer än att han rekommenderar mig 1 cm klack i ena skon, och mer sjukgymnastik, så jag fick en ny remiss för det.

Jag tänker boka tid hos min vanliga naprapat också, så får vi se om hon kan se att jag fått någon ny snedhet som jag inte haft förut. Jag har ju gått hos henne i många år, så hon kan min kropp.

Det känns extremt ledsamt att behöva börja med klack i skon igen. Jag vet ju av 20 års erfarenhet att det inte hjälper mot ryggont, och att det också är svårt att få skorna att sitta bra. På en del skor kan man sätta en extra klack under, och det funkar lite bättre, men ont i ryggen får man oavsett. Så jag är väldigt ledsen över det här, det är jag verkligen. Ändå måste jag ju säga att det ju redan är bättre nu än innan operationen. Jag kan inte gå lika långt än som jag kunde då, långt ifrån, men jag har ju aldrig ont mer, förutom litegrann på kvällen om jag överansträngt mig. På nätterna har jag aldrig ont, och det är så härligt att kunna sova ordentligt igen. Men jag önskade ju att det skulle bli bra. Riktigt bra. Det blev det inte.

Två månader och en vecka efter operationen

Mitt opererade ben är för långt.

Tre gånger frågade ortopeden om benlängden, hur jag ville ha den. Alla tre gångerna svarade jag: Det är perfekt nu! Han lovade alla tre gångerna att göra så gott han kunde, och efter operationen sa han: "Nu är det i alla fall inte längre!" Men det är det. Jag vet inte exakt hur mycket men det kan vara flera centimeter. En väninna som jag inte träffat sedan före operationen utbrast direkt jag klev in i hennes hall: "Men gud! Det är ju för långt!!". Sjukgymnasten såg det också. Jag kan inte stå på båda benen samtidigt, för så mycket kan jag inte vicka bäckenet. Inte, inte, inte roligt.

Själva läkningen går dock bra. Jag går ganska bra utan kryckor och kan gå ganska långt. Har inte alls ont, utom när jag överansträngt mig, då skär det som en kniv i höften ner i benet, och då är det två kryckor som gäller resten av dagen. Jag måste erkänna att jag gärna överanstränger mig lite grann, i hopp om att protesen ska "sätta sig" och åka ner en liten bit till i benet. Jag vet att ortopeden sa att det kunde hända förra gången, då protesen ju inte växte fast som den skulle. Men nu har den kanske växt fast redan, vad vet jag.

Jag har återbesök hos ortopeden i mitten av januari. Jag tror inte att jag får något gehör för min klagan om benlängden, för jag vet att ortopederna viftar bort problemet med ett "då sätter man bara in en liten klack i ena skon" men jag som haft olika benlängd innan första operationen - i över 20 år - vet att det inte hjälper ett smack. Olika långa ben medför stora problem med ryggen och mot det hjälper ingen klack i skon.

Så tråkigt om min andra operation inte blev bra. På ett sätt är det ju ändå redan nu bättre än innan. Jag sover ju gott om nätterna eftersom jag slipper smärtan, men jag är rädd att ryggproblem kommer att ersätta så snart jag börjar använda benet fullt ut.

En sak som förresten inte funkar lika bra som förra gången är rörligheten. Den blev snabbt helt ok för att kunna gå och sitta och så, men att vinkla benet så att jag får på mig strumpan är fortfarande ett elände. Det går liksom inte! Jag klarar det för det mesta utan griptång, men då måste jag ligga på sängen och det kan ta flera minuter att lyckas sätta strumpan över tårna. Märkligt.

På tisdag börjar jag jobba 50% på kontoret. Jag har fått taxiresor beviljade som Försäkringskassan betalar. Försäkringskassan har precis som förra gången skött mitt ärende ypperligt. En egen kontaktperson, som är lätt att få tag i, och som hjälper till med allt. Allt har gått snabbt och blivit rätt. En ros till dem!