13 veckor efter operationen
Igår var jag på återbesök hos ortopeden. Höften har ju läkt bra, så det enda egentliga problemet är ju benlängden.
Först när jag stod upp så sa han att det ju såg bra ut, men sedan när han tittade lite närmare så höll han med om att det nog var för långt. Han mätte båda benen från höftkammen till fotknölen, och då är båda benen 96 cm, men när jag står upp och ligger ner, då är det opererade benet 1,5 cm för långt. Troligen sitter därför snedheten i ryggen eller bäckenet. När han opererade mätte han överbenet från höften till knät innan operarationen och efter att han satt i protesen, och då fick han det till lika långt. Det verkar ju dock lite konstigt att jag skulle fått en 1,5 cm snedhet i rygg eller bäcken efter operationen.
Enligt ortopdeden finns det dock inget att göra mer än att han rekommenderar mig 1 cm klack i ena skon, och mer sjukgymnastik, så jag fick en ny remiss för det.
Jag tänker boka tid hos min vanliga naprapat också, så får vi se om hon kan se att jag fått någon ny snedhet som jag inte haft förut. Jag har ju gått hos henne i många år, så hon kan min kropp.
Det känns extremt ledsamt att behöva börja med klack i skon igen. Jag vet ju av 20 års erfarenhet att det inte hjälper mot ryggont, och att det också är svårt att få skorna att sitta bra. På en del skor kan man sätta en extra klack under, och det funkar lite bättre, men ont i ryggen får man oavsett. Så jag är väldigt ledsen över det här, det är jag verkligen. Ändå måste jag ju säga att det ju redan är bättre nu än innan operationen. Jag kan inte gå lika långt än som jag kunde då, långt ifrån, men jag har ju aldrig ont mer, förutom litegrann på kvällen om jag överansträngt mig. På nätterna har jag aldrig ont, och det är så härligt att kunna sova ordentligt igen. Men jag önskade ju att det skulle bli bra. Riktigt bra. Det blev det inte.
Visar inlägg med etikett återbesök. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett återbesök. Visa alla inlägg
onsdag 15 januari 2014
måndag 8 februari 2010
It's a matter of life and the way you walk
2 månader efter operationen
Idag var jag på återbesök hos ortopeden som gjorde operationen. Han mätte mina ben med ögonmått och konstaterade att de var ungefär lika långa, inte noggrannare än så alltså. Han menade att ben aldrig är exakt lika långa så det inte var nogrannare än så. Får man ont mäter man noggrannare och lägger i en liten klack i ena skon.
Han konstaterade att ärret såg bra ut, att det började dra ihop sig. Jag ville fråga om svullnaden, men kände mig löjlig. Som om jag var fåfäng. Vilket jag naturligtvis är, trots att jag inte hade så snygga lår innan operationen heller. Hade mitt andra lår varit perfekt hade jag kanske vågat, men jag har ju "ridbyxlår" där med, men förstås inte lika markerat som den bulle jag nu har under operationssåret.
Jag frågade dock om min tappade ytkänsel i foten. Och han hade inget bra svar. Det var väldigt ovanligt, och inte mycket att göra åt. Det var troligen ett hematom som tryckt, eller så hade operationen på något annat sätt stört den nerv som går ner till foten. Som sagt var det inte mycket att göra åt, inte farligt, och det skulle förmodligen bli bättre, även om sådant tar lång tid. Att man inte har ytkänsel under operationssåret är däremot helt normalt, och den kommer tillbaka men även det tar lång tid.
Han påminde mig, med viss skärpa, att jag fortfarande ska vara försiktig i rörelserna eftersom jag ännu är att betrakta som nyopererad. Jag vet inte vad som triggade honom till den kommentaren, men jag som tycker att allt går lite långsamt sög ändå tacksamt åt mig av den.
Och eftersom jag fått höra lite olika teorier om hur lätt en protes går ur led så frågade jag då också lite om det, men jag fick inget tydligt svar. Han menade att i tre månader ska man vara försiktig. Sedan kan man själva prova sig fram, och känna efter. Olika personer blir olika rörliga, och man lär sig sin gräns med tiden. Han testade min rörlighet och tyckte den var väldigt bra för att vara så nyopererad. Jag tog på och av strumpan medans vi pratade och väntade mig nästan en åthutning, men det kom ingen - så det var tydligen okej i alla fall!
Jag frågade också om min högra höft. Är den också drabbad av artros? Han tog upp bilden och skärskådade den. Jag har en liten, liten förtätning i bäckenbenet ovanför leden, men allt brosk är intakt. Så den ska fungera i många år till.
Han berättade också att min protes beräknas hålla i 15-20 år. Och när den ger sig, då är det förmodligen plasten som slits. Och protesen är modulariserad, så man kan byta bara plasten! Eller plasten och kulan! Den del som vuxit fast i benet sitter perfekt på mig, och behöver troligen aldrig bytas ut!
Jag fick ingen ny återbesökstid, men får däremot komma en gång till senare i vår om något händer, eller om jag har frågor om något. Jag fick också en remiss till ett CRP-prov som en extra säkerhetskoll att allt är bra. Det är ett blodprov. Vad det visar? Har ingen aning. Där var mina krafter slut. Orkade inte fråga mer. Men nöjd gick jag därifrån.
Idag var jag på återbesök hos ortopeden som gjorde operationen. Han mätte mina ben med ögonmått och konstaterade att de var ungefär lika långa, inte noggrannare än så alltså. Han menade att ben aldrig är exakt lika långa så det inte var nogrannare än så. Får man ont mäter man noggrannare och lägger i en liten klack i ena skon.
Han konstaterade att ärret såg bra ut, att det började dra ihop sig. Jag ville fråga om svullnaden, men kände mig löjlig. Som om jag var fåfäng. Vilket jag naturligtvis är, trots att jag inte hade så snygga lår innan operationen heller. Hade mitt andra lår varit perfekt hade jag kanske vågat, men jag har ju "ridbyxlår" där med, men förstås inte lika markerat som den bulle jag nu har under operationssåret.
Jag frågade dock om min tappade ytkänsel i foten. Och han hade inget bra svar. Det var väldigt ovanligt, och inte mycket att göra åt. Det var troligen ett hematom som tryckt, eller så hade operationen på något annat sätt stört den nerv som går ner till foten. Som sagt var det inte mycket att göra åt, inte farligt, och det skulle förmodligen bli bättre, även om sådant tar lång tid. Att man inte har ytkänsel under operationssåret är däremot helt normalt, och den kommer tillbaka men även det tar lång tid.
Han påminde mig, med viss skärpa, att jag fortfarande ska vara försiktig i rörelserna eftersom jag ännu är att betrakta som nyopererad. Jag vet inte vad som triggade honom till den kommentaren, men jag som tycker att allt går lite långsamt sög ändå tacksamt åt mig av den.
Och eftersom jag fått höra lite olika teorier om hur lätt en protes går ur led så frågade jag då också lite om det, men jag fick inget tydligt svar. Han menade att i tre månader ska man vara försiktig. Sedan kan man själva prova sig fram, och känna efter. Olika personer blir olika rörliga, och man lär sig sin gräns med tiden. Han testade min rörlighet och tyckte den var väldigt bra för att vara så nyopererad. Jag tog på och av strumpan medans vi pratade och väntade mig nästan en åthutning, men det kom ingen - så det var tydligen okej i alla fall!
Jag frågade också om min högra höft. Är den också drabbad av artros? Han tog upp bilden och skärskådade den. Jag har en liten, liten förtätning i bäckenbenet ovanför leden, men allt brosk är intakt. Så den ska fungera i många år till.
Han berättade också att min protes beräknas hålla i 15-20 år. Och när den ger sig, då är det förmodligen plasten som slits. Och protesen är modulariserad, så man kan byta bara plasten! Eller plasten och kulan! Den del som vuxit fast i benet sitter perfekt på mig, och behöver troligen aldrig bytas ut!
Jag fick ingen ny återbesökstid, men får däremot komma en gång till senare i vår om något händer, eller om jag har frågor om något. Jag fick också en remiss till ett CRP-prov som en extra säkerhetskoll att allt är bra. Det är ett blodprov. Vad det visar? Har ingen aning. Där var mina krafter slut. Orkade inte fråga mer. Men nöjd gick jag därifrån.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)