4 månader efter operationen
Jag går fortfarande med en krycka, men har lite mindre ont. Nu lägger jag in en extra växel. Jag ska följa rådet från Johanna och träna ännu mer. Hon tipsade om maskinerna där man har plattor vid knäna som man antingen trycker in eller ut. De är mycket bra!
Efter dagens gympass, i omklädningsrummet, såg jag en dam med de karakteristiska ärren på bägge höfterna. De såg läkta och fina ut. Äldre än mina. Men hon använde griptångt för att få på sig jeansen! Och för att ta fram skorna ur skåpet! Och en krycka hade hon. Jag sa förstås inget, men jag led med henne. Och kände mig dum som gnäller och klagar.
För jag kan göra det mesta nu, utom att gå långt. Jag har målat om ett rum hemma! Klättrat på stege upp till taket! Krupit och hukat längs golvlisterna! Och det har gått över all förväntan!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
hej!
SvaraRaderaLäst din blogg med fascination hur bra du beskriver din situation före och efter operationen. Utsattheten, te.x. att öppna porten eller laga mat. Rädslan inför operationen. Själv fick jag panikångest.
Min höftledsoperation gjordes på Spenshult i Hallands Län, med 12 vårddygn. Efter 4 dagar gick jag med 2 kryckor i en 30 meters korridor en gång i timmen. Den ansträngningen gjorde att de skickade hem men med full kontroll via distriktsköterskan där jag bor.
2 månader och 2 veckor senare går jag utan krycka inomhus, delvis utomhus. Träning en gång per dag och resten är 75 procents i form av foto-promenader. Helger vilar jag musklerna helt.
Hoppas det är ok om jag gör en länk till din blogspot från min fotoblogg.
med vänlig hälsningar Barbro
Tack!
SvaraRaderaDet är absolut ok att du länkar hit från din fotoblogg. Jag blir bara glad! Och det var många fantastiska foton där! Jag gör det sista i det nymålade rummet nu, och var under den lilla lunchpausen jag gjorde nära att fastna alltför länge bland dina bilder!
idag firar jag tre månader sen operationen med att röra mig mer än jag gjort tidigare och sushi till middag! i torsdags gick jag 8 km med stavar- vilken vinst! livet går vidare, även om jag känner mig lite fast i det här höftträsket och tycker synd om mig själv/tycker andra klagar i onödan. jag hoppas att det går mer och mer framåt för dig och vi hörs snart igen! /hanna
SvaraRaderaHur går det? Tur att våren är på gång som kanske ger lite dragkraft till att man ändå hoppas på att snart, snart så blir det "strutting" som vi längtar efter. Vissa dagar är helt kanon - går som om jag äger världen, vissa dagar är motståndet från kroppen större. Tränar fortfarande 2 gånger i veckan på "gym". Jag tänker att det måste ge det resultat jag eftersträvar - jag måste bara över toppen på berget... /monika
SvaraRadera