A hundred billion bottles washed up on the shore

2 dagar innan operationen

Idag ringde narkosläkaren. Och jag hade laddat med argument.
Faktabaserade.
Känslomässiga.
Övertygande.
Underdåniga av rent taktiska skäl.
Med kopia till alla på varenda stor dagstidning som jag känner, och Janne Josefsson på Uppdrag granskning.

Han säger: "Du var orolig för operationen?" Och jag börjar. Och han nästan avbryter mig, men inte riktigt, för jag blir aldrig irriterad. Och han säger:

"Jag har tittat i din journal och du är helt frisk och mår bra. Och då är ryggbedövning och narkos helt likvärdiga metoder, båda fungerar lika bra, och ingen är mer riskfylld än den andra. Och det betyder att det är du som väljer."

Att sparka in en öppen dörr är ett uttryck som fått ett ansikte. Mitt. Och jag känner att jag måste förklara mig:

"Men det är för att jag är så rädd för operationsupplevelsen och för att höra ljud och för att jag fött barn med en ryggbedövning som inte tog och jag blev inte trodd....." och då avbröt han mig.

"Med den bakgrunden är det ju helt självklart att du ska ha en narkos, så det bestämmer vi här och nu."

Han berättade att man kan höra en del ljud när man har ryggbedövning för man är vid medvetande. Fördelen med ryggbedövningen är att man när man piggnar till fortfarande är smärtfri. När man vaknar från narkosen har man en del smärtor från operationsområdet, men dem kan man hantera på annat sätt.

Och jag ska få en narkos. Och för första gången sen jag fick operationsbeskedet är jag in i själen glad. GLAD. För jag ska få en ny höftled. Jag ska kunna gå. Sova hela nätter. Och jag är inte rädd längre.

No I'm not ready for a big bad step in their direction

8 dagar innan operationen

Igår efter ett möte hade jag ortopeden på mitt mobilsvar! Jag som aldrig kommer ihåg ett ansikte, än mindre ett namn, kände väl igen hans röst. Men han lämnade inget nummer så han var lika oåtkomlig för mig som innan.

Men idag ringde han igen. Och jag fick svar på mina frågor, även om det inte genomgående vad de svar jag önskat mig...

Arcoxia kan jag äta fram till 5 dagar före operationen. Eftersom jag ska ha en ocementerad höft ska jag sen inte ta det mer, innan allt är helt läkt. Varför? Nej, så långt kom vi inte, men det känns inte viktigt.

En ocementerad höft har inte svårare läkning än en cementerad. Det är bara en annan teknik, och den används på yngre eftersom den är lättare att göra om. "Man slipper stå och knacka bort cement". Och det vill man ju inte vara med om själv heller så.

Man ska gå på två kryckor i ungefär 1,5 månad efter operationen. Det är för att skydda sig så att man inte vinglar, så att mjukdelarna läker fint.

I 3 månader efter operationen har man restriktioner för vilka rörelser man får göra.

Om jag opereras på en fredag, vilket jag gör, får jag åka hem tisdag eftermiddag eller onsdag förmiddag.

Och sen kom det svar jag inte ville ha. Jag berättade hur rädd jag var inför operationen, och att jag drömt mardrömmar om att jag är vid medvetande när de håller på. Men han lät sig inte bevekas. Han rekommenderade inte narkos, och det var för att man mår bättre efter operationen om man tagit ryggbedövning. Efter en narkos vaknar man med smärta, med en ryggbedövning är man smärtlindrad när man vaknar. Och man halvsover under operationen. Halvsover. Nej nej nej. Det går inte. Han påstod att man inte hör saker när man halvsover, men jag vet inte varför han då inte valde ordet sover. Jag berättade om min väninna gynekologens synpunkt och då fick han det där vassa i rösten, som många läkare får, när man ifrågasätter deras kompetens eller erfarenhet. Det hon sagt gällde inte inom hans gebit.

Så jag får vässa mina argument tills narkosläkaren ringer. Om han eller hon gör det. Den som inte dör av skräck under t ex en höftledsoperation får se.