Ortopeden ringde inte upp mer igår så jag ägnade resten av kvällen åt avancerad mindracing. Mitt lårben var spräckt, inflammerat, av. En god vän satte stopp för de värsta avarterna och jag somnade till sist. Men när jag vaknade mitt i natten och gick upp, gjorde det så ont att jag knappt kunde stödja på benet. Samma sak i morse. Men jag gick ändå till jobbet, utan krycka. Och det gick bra.
Egentligen kan man inte lite på mina smärtupplevelser överhuvudtaget. Innan operationen hade jag en rätt så långt framskriden artros. En del dagar låg jag som en hattifnatt i soffan och skakade av smärta. Nästa dag - med rätt sällskap och sol i sinnet - kunde jag gå långt utan att känna någonting. Igår, innan ortopedens tal om sättningar i protesen, hade jag inte särskilt ont. På väg från sjukhuset hade jag svårt att gå. Och på kvällen, efter meddelandet på mitt mobilsvar, hade jag svåra smärtor. Om man är läkare och ska behandla mig så har man ingen hjälp av min berättelse. Den har inget med mitt medicinska tillstånd att göra. Röntgenbilder, provsvar, kalla fakta är det enda som kan räknas. Min egen upplevelse är inte värt någonting. Den är rent känslomässigt betingad. Jag vet att kärlek sitter i magen och sorg i bröstet. Min kroppsliga smärta sitter i huvudet.
Ikväll ringde ortopeden upp. Han berättade att han visat bilderna för ännu en ortoped för en second opinion. Och de hade enats om: Jag har en irritation i lårbenet vid spetsen av protesen. Den har inte vuxit fast ännu så som den ska. Jag kommer att ha ont från och till under sommaren, men det är inte farligt, och det kommer att bli bättre. Jag kan belasta och träna, men när jag får ont ska jag ta det lugnt ett tag. Om det inte blivit bättre efter sommaren ska jag höra av mig.
Vandringsleden får kanske vänta till hösten.
Då hoppas jag verkligen att de har rätt! Lyssna på kroppen och se tiden an.
SvaraRaderaDet låter absolut som ett bra besked jämfört med vad du själv tänkte. Vuxit fast? Har du inte "cementat" fast protesen? Jag måste lära mig mer om de olika protesvalen och ta reda på vad jag själv har. Jag är glad för din skull och visst kan väl vandringsleden vänta några månader till - hösten är också fin./monika
SvaraRaderaJag har en ocementerad protes som alltså växer fast. Orsaken är att jag är så ung så att jag med all säkerhet måste göra om operationen. "Då vill man inte knacka cement" som min ortoped sa.
SvaraRaderaJag har också saknat information om olika sorters proteser. Tack vare alla som jag lärt känna här, och att jag hållit öron och ögon öppna under den här perioden, har jag samlat på mig en del fakta, men jag vet inte hur väl det stämmer.
Jag har i alla fall en modulariserad ocementerad protes som sticker ner i lårbenet. Man kan byta olika delar var för sig, om de slits ut. Jag har stor kula. En sådan får man belasta på en gång, och den blir stabil och bra och går inte ur led. Man får dock en något begränsad rörlighet med stor kula.
Cementering är praktiskt om man är lite äldre och därför kanske inte behöver opereras om.
Är man däremot ännu yngre än jag, och kanske ska föda barn, eller sätter stor vikt vid att ha stor rörlighet, så kan man få liten kula. Då får man inte stödja alls på benet under den första tiden efter operationen. Rörligheten med en sådan kula blir mycket bra.
Sedan finns det något som heter ytersättningsprotes också. Då behåller man lårbenshalsen och sätter en ny kula på ett stift som fäster i den. Det har varit mycket skriverier om den protesen på senare tid. Man har funnit att den inte fungerar så bra på kvinnor särskilt, kanske för att de har en annan typ av höft, eller för att de är bensköra, men det finns tydligen en viss risk att bryta sig med en sådan.
På Wikipedia finns ingenting skrivet om olika typer av proteser, och det är svårt att hitta på andra ställen också. Jag funderar på att börja skriva något i just Wikipedia. Om jag bara börjar, så kanske någon som kan det där ser vilket dravel jag skrivit, och då kanske han eller hon rättar upp det!
Spännande värre, jag tackar för intressant information. Jag tror att jag har cement i lårbenet, men är inte säker på hur det är med höftkulan. Kanske är den också cementerad och bara själva leden som är rörlig. Den gamla höftkulan har jag donerat till forskning. Jag träffade knappt någon läkare innan ingreppet, i alla fall hade jag inte rätt frågor förstår jag nu. Jag vara bara så angelägen om att bli av med det onda så jag hoppades bara på det gjort. /monika
SvaraRaderaJag har cementerad ledskål pga att min ursprungliga var alltför oval. Ortopeden menade att eftersom jag förmodligen kommer att omopereras vore det dumt att raspa ur den för mycket. Då skulle det inte finnas något kvar vid nästa optillfälle.
SvaraRaderajag har en ocementerad lite kula vad jag vet (ung, planerar att föda barn, hög rörlighet) och jag fick belasta fullt ut redan från dag ett (inte för att jag var så pigg på det just då men...). det här med olika protestyper är ett mysterium och det verkar som om olika landsting/sjukhus/läkare har olika riktlinjer och råd. huvudsaken är ju att de fungerar som de ska. hoppas att din höft växer fast snart och blir bättre!/hanna
SvaraRaderahej
SvaraRaderajag fick en ocementerad protes av titan. Belastning från första dagen.
Hur mår du nu då?
SvaraRaderaUppdatera snälla!
/C.
rekommenderar den som orkar ta sig igenom faktatexter att läsa infosajten http://www.hoftprotesregistret.se/sv/Default.aspx
SvaraRaderahöftprotesregistret kvalitetsgranskar höftledsoperationer i sverige och har detaljerad fakta om antal op per sjukhus, komplikationer, protestyper och mycket annat.
kan tänka att en länklista till dylika organisationer är det minsta man kan begära från vårdgivare till blivande "vårdtagare"... i kategorin utvecklingspotential...
Tack! Länken är på plats på förstasidan nu också.
SvaraRadera