2 veckor och 6 dagar efter operationen
Med operationsdatum 4 december trodde jag nog att jag skulle vara ganska pigg på julaftonen. Det var jag inte. Vandrade mellan säng och julfirande, korta pass. Stel. Ont att sitta - en öm kudde som jag har med mig överallt. Lite feber. När jag bytte förband hade det vätskat ganska lite, men kompressen hade fastnat i såret så när jag tog bort den började det blöda. Snyggt det där ärret kommer att bli.
Men mest av allt ont i själen och sorg över min egen oförmåga att söka hjälp. Att jag inte klarar att ta mig fram i sjukvården. Och jag känner hat. Hat mot alla dem som jobbar i systemet och som finner sig i att människor omvandlas till objekt.
På kvällen kände jag mig lite piggare. Febern gick ner till 37,5 som väl kan vara okej även om jag brukar ligga under 37. Och nu, tidigt på juldagens morgon har jag ont på lite nya ställen i området. Nu är det mer i ljumsken. Men kanske ändå lite bättre än igår.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
följer din vandring från start och vid det här laget vill jag bara omfamna ditt sargade jag... som jag hoppas vänder!! gräsligt att läsa om hur utlämnad du känt dig och känner igen maktlösheten mot "systemet". hänger kvar uppåt i bloggposterna...
SvaraRaderaTack för din omtanke. Och visst, det var tungt. Och tanken med den här bloggen, från start, var att vara ärlig och skriva precis som det var. Inte käckt. Inte det folk ville höra. Utan hur det var.
SvaraRadera